Den mänskovän må heder ske,
Som visligt eftertänkte
Vår lefnads tröga skickelse
Och trädgårdsbalen skänkte!
Hvar menlös själ i caracau
Båd' kväll och morgon sjunger så.
Den forna gyllne tidens skick
Till oss nu gått tillbaka,
Då klanderlöst hvar mänska fick.
Ett lofligt nöje smaka.
Må det gå fort som nu begynt,
Med mycken ro för litet mynt!
Om här och där man skulle få
Förtrytsamheten läsa,
Och finna några rynkor på
En ålderstigen näsa;
Så säger jag: min hjärtans fru
Lär icke dansa fått ännu.
Så njutom då vårt nöje här
Till upphofsmannens ära
Som vet att glädtigt lynne är
Den bästa sedolära.
Om verlden ginge mer i dans,
Helt säkert mindre ondska fans.
