Ämne på Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2010

Med anledning av bl.a. Carl von Linnés resa till Skåne 1749 undrar jag om ni andra har några funderingar om hur man skall tänka angående moderniseringar av texter. Låt oss säga att jag laddar upp en fil med den ursprungliga texten och börjar korrekturläsa, vad skall man göra med moderniseringen?

Å ena sidan är det väl inte dumt att ha moderniseringar, då dessa gör det lättare för nutida svensktalande att tillgodogöra sig innehållet, men å andra sidan är det ju inte heller den »riktiga» texten, och man vet kanske inte vem det är som ligger bakom omarbetningen.

Den okände "moderniseraren" har vanligtvis ingen upphovsrätt, så det är inte CR-problem med dem. Men frågan är vilket värde det i övrigt har.

Själv jag har själv lagt K12-bibeln i moderniserad form, detta då det skiljer sig ganska mycket mellan orginal-versionen och 1800-talsversionerna.

En fundering jag haft med Fjelstedt, är att den 1890 års upplaga som vi har här är kraftigt reviderad avseende NT. I detta fall vet vi att det är Carl Norrby som är den skyldige. Vi (jag) kanske borde kreditera honom tydligare...

Jag tycker det mycket beror på kvaliteten av den moderniserade texten.

En lös dikt eller sångtext utan källhänvisning finns ingen anledning att ha kvar. Är det istället fråga om ett helt verk och det är tydligt angivet från vilken utgåva den är hämtad ser jag ingen anledning att skriva över den. Tyvärr är det oftast dåligt med den saken. Mycket äldre material här hämtat från de äldre delarna av Projekt Runeberg som saknar faksimiler och har sämre källhänvisningar. Dessa är sällan av den kvaliteten att de behöver bevaras.

Jag förstår inte riktigt vad ni menar med "moderniseringar". För psalmböckerna så finns inte särskilt mycket att tillägga. Skriver vi att det är 1695:an vi har som källa, så bör det räcka om vi skriver om det är en utgåva från 1790 eller 1805 när det inte är en datoriserade version av en faksimil från 1695 utgåva 1695.

För de söndagsskolsångböcker eller andra psalmböcker där vi inte har faksimiler, så finns ju alltid möjligheten att kontrollera angivna källor på bibliotek. I vissa fall så kan faksimilmöjligheter faktiskt saknas därför att en bok finns i så få upplagor att ingen vettig människa vill klippa sönder och kopiera en sällsynt bok. I andra fall kanske det vore OK, även om en bok finns i massupplagor men src-medarbetaren vill inte skada sitt personliga exemplar av affektionsskäl. (Min mors exemplar av Anna Maria Lenngren har jag scannat och skadat en gång. Det blir inte två gånger. Mitt eget exemplar är jag försiktig med.) I bägge fallen "praktupplagan" från 1890, men olika utgåvor. Om det finns skillnader mellan olika upplagor så är det möjligt att ange det i fotnoter väl?--IP7869

Vad jag menar med modernisering är väl främst när man mer eller mindre på egen hand ändrar från gammalstavning till modern svenska, vilket jag antar har gjorts i fallet med Carl von Linnés Skånska resa¹, utan att detta stöds av någon typ av (nytryckt) utgåva av en bok. Alltså inte riktigt samma sak som i ditt psalm-exempel. I sådana fall förnyas ju texterna med jämna mellanrum, och löses genom att man anger vilken psalmbok texten kommer från.

1: Det anges hur-som-helst inte om så inte är fallet.

Vad tycker du om just Skånska resan-texten, om jag får vara så rättfram att fråga? Är det något att spara på, parallellt med en mer ursprunglig text eller ej?

Jag har inget rakt svar nu, men det vore absolut intressant att se källan till den befintliga text.

(Som inte har klippt sönder några böcker.)

"Skånska resan" har två problem som jag ser det: originalillustrationerna saknas och det finns ingen information om varifrån den normaliserade texten hämtats. Kan detta lösas tycker jag inte att den behöver raderas eller skrivas över.

Illustrationerna kan man eventuellt hämta från originalupplagan när den läggs in.

Jag tror inte att det är frågan om någon egen modernisering utan att den är hämtad från någon av de moderniserade upplagorna som kom ut på 1900-talet. Carl-Otto von Sydows från 1959 tycker jag verkar ligga mycket nära i alla fall.

Tyvärr så har inte Google brytt sig om att skanna in alla ihopvikta bilder, så det problemet måste lösas på något annat sätt.

OK, men det är ju ett problem för originaltexten t o m i högre grad då några av planscherna täcker texten så den blir ofullständig (t ex s 252-253).

Det är ju ett problem som läsarna blir upplysta om redan när de läser texterna. Och problemen kan lösas efterhand som möjligheter bjuds. Planscher och figurer kanske har hoppats över på Google därför attde kanske inte fanns i det exemplaret. Så länge källorna anges tydligt, så är det inte fall för radering.--IP7869