Ämne på Wikisource:Mötesplatsen/Arkiv 2010

Enligt ett pressmeddelande idag börjar Umeå universitetsbibliotek att digitalisera böcker på begäran mot en avgift inom det internationella samarbetet E-books on demand (EOD). Direkt från bibliotekskatalogen kan man klicka sin beställning och de inscannade böckerna levereras som PDF med e-post. Strindbergs "Röda rummet" (1879) med 360 sidor kostar 640 kronor. En annan bok med 476 sidor kostar 814 kronor, så priset verkar stiga med 1:50 per sida och startavgiften verkar vara 100 kronor per bok.

Jag säger inte att vi ska utnyttja oss av den här tjänsten, eller att vi inte ska göra det. Men det är ändå intressant att den sätter en prislapp på själva scanningarbetet. Projekt Runeberg innehåller 1735 volymer och 609.150 sidor, så prislappen för inscanningen blir 1,09 miljoner kronor. Svenska Wikisource har 250 böcker med index-sidor, tillsammans 19.514 sidor, vilket skulle ha kostat 54.271 kronor att scanna hos Umeå universitet. Till detta kommer arbetet med korrekturläsning, som givetvis är mycket mer tidsödande och därför "dyrare".

Skulle vara intressant att se vilken kvalite de kan erbjuda!

Kanske samma kvalitet som deras andra inskannade böcker. Det kan vara ett alternativ för vissa rara verk men det känns annars lite dyrt för oss hobbyfixare. (För mer vanliga böcker kan alternativet vara bokbörsen och sedan göra jobbet själv från ax till limpa.)

Bokbörsen är just det system jag kört med hittills...

Länken du gav verkar strula, har du ngn annan?

Länken var bara ett exempel och gick till "Don Quijote af la Mancha" i två delar från 1905 för 60 kr. Om man var intresserad av att arbeta med det verket så känns det som ett överkomligt utlägg med tanke på de timmar man sedan kommer ägna åt korrläsningen.

Fast du menade förstås länken till Umeå. Jag vet inte vad som hände med den, men nu fungerar den i alla fall.

Yes, Ume-länken innehåller en massa Java(?) och "Please contact the library personnel for support!"

Pröva med denna länk. Då får man en redirect till samma sida fast utan java-fel.

Trevligt, trevligt! Bra upplösning, lite svaga innerkantsmarginaler i ngn bok jag såg, ett återkommande problem för mig här hemma...

Det är intressant att se hur biblioteken börjar engagera sig alltmer i detta sätt att distribuera läsning till människor. En bärande skillnad är ju prissättningen då proffs säljer vad de gör medan amatörer gör det ideellt. Det blir köparnas sak att avgöra vad de vill betala för. Om vi och Runeberg fortsätter hålla hög kvalitet, så är det väl tveksamt om läsarna vill betala. Särskilt för rariteter som tillhör hela svenska folket och som skattebetalarna finansierar bevarandet av. Böcker som bara bibliotekarier får bläddra i bör ju scannas och göras tillgängliga för alla. Tycker jag. : )

Man kan läsa lite om vad som är på gång på den svenska digitaliseringsfronten i protokollen från KB:s expertgrupp för samordning av digitalisering.

Att scanna är förknippat med kostnader, oavsett vem som gör det: du, jag, Nasjonalbiblioteket, Google eller Umeå. Alla dessa scannar upphovsrättsfria böcker och gör dem fritt tillgängliga. Det enda Umeå tar betalt för är arbetet att scanna boken, men sedan blir den fritt tillgänglig för alla. Detta ska inte sammanblandas med en kommersiell verksamhet där man tar betalt av varje kund som vill läsa boken. Umeå är fortfarande en i gänget av bildkällor till Wikisource, oavsett om en bok är inscannad på begäran (av en betalande beställare) eller på deras eget initiativ (och deras egen bekostnad).

Försökte ladda ner en bok som redan var scannad, gick bra!

Försökte sedan köra den genom Finereader, men där var det stopp. Krävde lösenord!!! - Hur "fritt" är det? - Går säkert att kringgå, men troligen inte utan kvalitetsförsämringar...

Så det är bara den förste som begär fram en oscannad bok till scanning, som ska betala avgiften ifråga? Sen är de fritt tillgängliga för envar som har tillgång till dator och internet? Eller kostar det att få ett lösenord för att läsa om och använda texten som Lavellen försökte? Jobbet med scanningen är ju gjort och betalningen utförd av den förste användaren. Eller? Ska varje läsare för att få använda texten betala igen (=köpa lösenord). Visst är det roligt att så många engagerat sig i detta arbete. De flesta bibliotek i Sverige är skattefinansierade och personalen avlönas inte med intäkterna av förseningsavgifter. Ej heller för att de arbetar med endast utlåning, sökning och t.ex. scanning av äldre verk. Uppgiften för de professionella är att sprida litteratur och öka läsning och förbättra tillgänglighet till litteratur. Ska läsa KB-protokollen hur man ser på sin uppgift! Större delen av svenska folket bor ju utanför Stockholms City och ska väl inte behöva betala två gånger eller mer för att få tillgång till detta folkets bibliotek nummer Ett.

Scanningsavgiften betalas endast av beställaren. När volymen läggs ut på internet kostar det inget att läsa den eller ladda ner den. Den nedladdningsbara PDF-filen är, som Lavallen konstaterat, emellertid begränsad med ett lösenord till att läsa och skriva ut boken. Detta gör den dock tämligen oanvändbar för oss.

Som jag trodde alltså. Då kan vi konstatera att det finns ett komplement till Wikisource, Runeberg och Gutenberg. Inte fullödigt eftersom UUB anser att de äger texterna i sina hyllor och vill styra hur läsarna ska använda dem. Vi får väl invänta att de tar sig en diskussionsrunda till. Min syn är ju att de skattefinansierade offentliga biblioteken inte har någon som helst rätt att utöver skatterna belägga finansiärerna med ytterligare pålagor i form av avgifter eller begränsningar i användade av texterna. (Jämför med s.k. icke-monetära handelshinder för att skydda egen industri mot konkurrens.)

Hade det varit verk som varit skyddade av upphovsrätt så hade biblioteket varit skyldigt att överföra hela summan de fått, utan avdrag, till upphovsmannen.

Frågan är om UUB hävdar att de skapat en fotografisk bild som är skyddad i 50 år?

Upphovsrätten har upphört. Böckerna inköpta för skattemedel eller skänkta av olika givare till UUB, som är ett offentligt ägt bibliotek. Det skattefinansieras i princip i sin helhet vad det gäller fasta och löpande kostnader. Jag är tveksam till att det finns privat anställda bibliotekarier där, som på ENSKILDS bekostnad utför scanningen av dessa böcker. I så fall bör ju UBB få betalt för att deras personal utnyttjas av det enskilda företaget, för att på bibliotekets arbetstid ägna sig åt denna avfotografering och uppladdning av offentlig egendom. Kanske kan vara en lönsam näring för enskilt verksamma bibliotekskompetenta. Men det är faktiskt UBB som lagt upp den allmänna egendomen. Jag tror att Litteraturbanken och Svenska Akademin har gjort motsvarande blockeringar av texter de lagt upp "för läsning". Bäst jag läser de där protokollen nu : )

Att saker är skattefinansierade gör inte saker fria i den här bananrepubliken vi bor i.

Nu har jag läst protokollen för 2009-10. Sen tittade jag in på denna sida , som visar att man politiskt är tämligen klara över att det i ett alltid bistert ekonomiskt klimat är frestande att försöka tjäna lite till. "Banan"-presidenterna har varit förutseende : ). KB är tydligt medvetna om sitt nationella ansvar. WP nämns en gång. SRC ingen gång. Linköping tycks inte finnas på kartan och saknas gör Projekt Runeberg där. Inte heller nämns Gutenberg, men Google är så pass stort, att det omnämns en gång. I flera fall upprepas samma texter och tankar i protokoll efter protokoll. Särskilt då om vikten av forskarperspektiv. Det är väl det enda jag sätter ?-tecken för. Inte har väl alla hjälpt till att bygga upp dessa bibliotek enbart för forskarnas behov?

"För att avgifter ska kunna tas ut ska verksamheten vara av mindre omfattning." - Ja, det här är nog en "mindre omfattning". Kostnaderna för att prenumerera på veteskapliga tidskrifter är enorma, och där jag jobbade ett tag så tog UB betalt av forskarna internt för att ta hem dessa tidskrifter.

Så gör man fortfarande väl? Debiterar de forskande institutionerna och inte de enskilda forskarna privat utan på deras forskningsanslag. Det rör dock inte src så mycket eftersom det är yngre tidskrifter och ändå upphovsskyddat. YMER finns på Runeberg, där mycket är inscannat men ej korrekturläst. Kanske något för src? YMER

Vetenskapliga avhandlingar, artiklar och dylikt har jag funderat på om vi skulle ha intresse att få hit. Hos ENWS har jag sett sådant material. De paper som beskriver Michelsons experiment finns tex där.

Hittills har vi väl här bara Index:S. Barthelemy under svenskt välde.djvu, men det är väl som med allt annat. Det behövs tid, tid och tid för att korrläsa, en bristvara. Jag har redan ett antal påbörjade projekt.

(Vet inte hur jag ska få bredd på texten här).

Är Michelsons engelska text original? Finns den översatt till svenska? För inte ska vi väl översätta?

Högströms text borde vi ju få klar! Det är ju det här med tiden förstås. Såg att Libris inte tagit upp src:s exemplar som en e-resurs. Tycker jag att de bör göra, för att undvika dubbleringar på nätet.

Fast skyddet består väsentligen av en flagga i pdf-filen som säger att utskrifter inte är tillåtna och är ingen kryptering eller liknande. Det finns många program (t.ex. ghostscript) som ignorerar flaggan och kan användas för att helt ta bort sådana begränsningar (programmet pdftodjvu på min ubuntumaskin konverterar exempelvis utan problem de pdf-filer jag laddad ned från Umeå till oskyddade djvu-filer). Därmed finns det inget tekniskt hinder mot att använda sådana pdf-filer (men om det finns juridiska hinder låter jag vara osagt).

Att aktivt kringgå kopieringsskydd anser jag inte vara något alternativ...

Åtminstone inte innan man kommunicerat med UUB om synen på återpublicering.

Har någon skrivit till Umeå och frågat varför PDF:erna är skyddade? Annars kan jag göra det.

Jag drog iväg en förfrågan till projektsamordnaren Christer Karlsson i slutet av förra veckan, men ännu inte fått något svar. (Kanske borde jag har mailat någon annan i och med att chefer brukar vara upptagna människor.)

Nu har jag fått svar från Christer. Han skriver:

Vid beställning av en bok med EOD-tjänsten förbinder sig beställaren att beställningen är för privat, icke-kommersiellt bruk. Den levererade pdf-filen är utskrivbar och utgör en fullständig digital kopia av inlagan av den skannade boken, med tillägget att systemet automatgenererar ett omslag med EOD-symbolen och namnet på det bibliotek som skannat boken samt tillfogar en informationssida närmast efter omslaget om EOD-tjänsten. Är boken ocr-skannad kan dessutom texten klippas ur och överföras till t. ex. ett ordbehandlingsprogram. Det här ger stora friheter för beställaren. Vidareförsäljning är inte tillåten - inte heller gångbar tror jag; en poäng med systemet är att det är den första beställaren som betalar för skanningen, efter en tid (ca en månad) publiceras pdf-filerna fritt på respektive biblioteks digitala bibliotek (hemsidor). Det avser även vi att göra med våra beställningar.

Jag har skickat en uppföljningsfråga om vad han exakt menar med "publiceras pdf-filerna fritt", så förhoppningsvis vet vi om några dagar om vi kan använda skannade böcker från Umeå här på ws.

Det låter som CC-BY-NC i mina öron, vilket inte är kompatibelt med våra licenser. Det skulle betyda att pdf-erna är skyddade i 50 år, likt en fotografisk bild. Tragiskt!

Kanske dags för wmse: att försöka få dem på andra tankar!

UUB säljer alltså scanningen och bara till dem som lovar att texterna inte ska användas kommersiellt. Bra. Wikisource är inte kommersiellt. Jaha, wikisource kan alltså förses med OCR-tolkade texter också. Tack så mycket. Det är väldigt många människor som är fattiga och behöver enkel och billig tillgång till historiskt värdefulla texter/källor. Skönt att universitetsbiblioteken och allmänna bibliotek inte stänger dörrarna för de som längtar efter att få läsa åtminstone de äldre texterna. (Skattebetalarna har betalat många kronor många gånger om för denna allmänhetens tillgång till sin egen historia.)

Tack till Simsalabim för att du frågade om detta. Jag har tagit upp frågan på sändlistan BIBLIST, där både Christer och 2500 andra svenska bibliotekarier är medlemmar. Förhoppningsvis ändrar Umeå sitt fåniga beslut.