1.
Två väldiga strider om människans själ
att helt i sin lydnad den taga.
Den ene han vill hennes eviga väl.
Han kommer med tuktan och aga.
Den andre vill se henne fången och snärd,
förvillar med smicker och lockar med flärd
och tänker blott på att bedraga. 2.
Den ene den gode Guds Ande är,
som bjuder oss frid och förskoning.
Vår hjälpare är han, som syndaren lär
i Kristus att vinna försoning.
I mörker och synd går den andre fram,
han börjar i lögn och slutar i skam.
Förbannelse heter hans boning. 3.
Så välj nu, o människa, välj, medan tid
du äger att än dig besinna.
Slut aldrig med lustan och frestaren frid,
vad skulle du därpå väl vinna?
Den icke betänker sitt eviga väl,
men binder i stoftet sin fattiga själ,
skall aldrig till himmelen hinna. 4.
Men salig är den som vill höra Guds ord
och vet att dess salighet gömma.
För honom blir nåden i evighet spord,
när Herren all världen skall döma.
Guds helige Ande, mig mana och lär
att söka av hjärtat vad ovantill är
och aldrig min Frälsare glömma.
