Ur en präktig sky och låga,
virvlad över Nordens fjäll,
vid en glans av Iris båga
på tritonens våta häll,
och vid klangen av najader
ifrån Hoglands röda strand,
sträcker Neptun ut sin hand,
höljd av virvlar och kaskader.
Dyre Carl! ditt namn bebådar
all Olympens välbehag:
Mars ur molnen djärvt dig skådar,
med en bugning på din dag:
Vattunymfer kring dig ljunga,
mellan fröjdeeldars sken:
och, längst in i Elisén,
skalderne din ära sjunga.
Din gemål från detta höga
hälsas båd' som mild och skön:
minsta blick av hennes öga
utgör alla dygders lön.
Skalderne på nytt upprinna,
under friska lagrars blad:
Voltaire med en Carliad,
Rousseau för din hertiginna.
