Utförlig relation hwad som passerat wid utwäxlingen af de Keyserlige och Turkiske Legaterne
|
| På Wikipedia finns en artikel om Stora turkiska kriget. |
Den 13 Novemb. ankom den Turkiske Legaten åt Darda, hwarest Öfwerste Kyba honom mött och på Gr. Starenbergs wägnar gifwit tilkänna, at han måste tillåta, det hans Bagage blifwer visiterat, och der någre Christne derwijd funnes, desamma utlefwereras ; hwartil han sig då willig förklarat. Den 14 reste han åt Essek, hwarest han af Gr. Starenberg herligen blifwit med heela sit föllie tracterad, och blefwe wijd hans in och utfart, Styckerne kring Wallarne 3 gånger löste ; wijd Bagagets visiterande har man utlefwererat en Gåsse, men intet welat weeta af något mehr, fast denne Gåssen berättade, at han ännu 7 sådane, som han wore, med sig hade; hwarföre Ordres afskickades åt Walkowar, at ställa 300. Musqueterne för Bryggian och utan visiterande intet låta något passera. Den 15 ankommo Turkarne til samma Pass, och red deras Quartermästare med en upsat hästeswantz förut, föregifwandes at uti dess närwaru hwarken folk eller Bagage kunde besökias ; men som man honom representerat at det intet annorledes kunde wara, hafwa Turkarne enteligen til visiteringen samtyckt, då man intet heller funnit någre flere Christne ; men som den 16 en stor Trouppe af Turkar sampt Ambassadeuren sielf med en hop Cameler och Muulåsner, til bem. Pass kommo, och sig med mackt genom trengia wille, eftersom de omöyeligen kunde tåla, at de uti Legatens presence skulle visiteras, hootandes han sielf, ifall man intet wille låta dem reesa, at dagen dereffter kriget igen begynnas skulle ; så swarade Öfwersten Kijba på lijka sät, men alt sådant hielpte intet, utan wille heller Legaten öfwer natten liggia under sine Tällt, utan för Staden, som och skedde. Den 17 tillät han visiteringen, och funnes allenast 2 Christne hwilke doch berättade, at de undandölt dhe andre uthi skogen, och om Natten låtit sättia dem med Båtar öfwer strömmen. Den 18. beordrades Commendanten i Peterwaradein at anhålla de Turckiske Fahrkostarne, och uthan visiterande intet låta dem passera ; Och öfwerlades då om uthwexlings Ceremonierne, eftersom den Turkiske Legaten pretenderade, at blifwa af Gr. Starenberg sielf ledsagad til uthwexlings Orten ; men måste sigh änteligen med Öfwersten Kyba nöya låta. Den 19 ankom den Turkiske Legaten åth Sassek den 20 til Crecowitz, och den 21 icke långt ifrån Peterwaradein, då man til honom skickade och begärte, at han wille sända någon til at bijwista visiterningen af de Turckiske Fahrkåstarne ; men han sade aldeles ney der til och protesterade deremoth ; icke dess mindre werckstelltes visiteringen och funnes 15 Personer dels Christne dels Christnade Turkar, dem man uttog, och lät sedan Farkostarne fara åt Salankement. Samma dag kom och effterrättelse ifrån den Keyserlige Legaten, at Turkarne i Belgrad hade warit färdige, til at afsenda de Christne Fångarne åt Salankement, då man och desslijkes på denne sidan skolat giöra med de Turkiske, men der blef intet af, efftersom Turkarne igen fört de Christne Fångarne til Fängelsen. Den 22 fick man weta at den Keyserlige Legaten war i negden, och at man skulle nämna en dag och timma til utwäxlingen ; då nu Öfwersten Kyba wille derom tala med den Turkiske fant han honom öfwer Farkosternes visiterande så förtörnat, at han drog igen Fönstret på Wagnen och lät gifwa tilkänna, det han intet wille wijdare marchera innan man honom de utur Farkosterne borttagne personer igen tilstälte, sampt annat sådant mer. Den 23 och 24 kunde man ännu intet disponera honom dertil, då man enteligen gaf honom tilkänna, at der han intet wille reesa längre ; så kunde han blifwa der liggiande, så länge honom behagade, den Keyserlige wille intet längre töfwa der effter, utan sin reesa fortsättia ; hwarpå han sig annorledes betänkte och samtyckte at utwäxlingen måtte skee samma dagen kl. 11. Då marchen fortsattes til Gräntze Stoderne, och ledagades den Turkiske Legaten af Öfwersten Kyba med 200 Husarer, och 300 Heyduckor, och den Keyserlige af et lijka antal Turkar ; de stege både tillijka utur Wagnarne, och blef den Keyserlige af den Turkiske Commissarien, och den Turkiske af Öfwersten Kyba wijd handen, til sielfwa Grentze Stoden framförde ; hwarest de hwarannan complimenterade och tillijka sig på Stolar nedsatte, den Keyserlige på den Turkiske och den Turkiske på den Keyserlige sijdan, och discourrerade något med hwarannan, ståendes imedlertijd bägge Convoyerne hwar uti sit Territorio i parade. När Legaterne nu tagit afsked af hwarannan, och de af de tilordnade Commissarierne blifwit utwäxlade, reeste den Keyserlige med det Keyserlige Convoget, och den Turkiske med det Turkiske, hwar sin wäg uti sit land.
|
Den Keyserlige Legaten som warit i Turkiet, förmeenes redan hafwa passerat Essek, och förwäntes hijt wid ändan af tilkommande Febr. Månad; de beswär, som den Turkiske Legaten hafwer deröfwer giort, at man visiterat hans bagage, äre ännu intet afhulpne, ey heller har fångarnas uthwäxling ännu kunnat skee, utan är grentze Commissarierne i Peterwaradein och Belgrad updragit detsamma at werkställa, och komma ännu efter handen mehra fångne Turkar, så wäl utur Riket som Arflanden, som alle sändes åth Peterwaradein at uthwäxlas emot fångne Christne, af hwilke en stor hop ännu skole wara i Turkiet.
|
Ifrån Peterwaradein skrifwes, at ehuruwäl man förmodat en General Fångarnes utwäxling, man dock intet wijdare kunnat komma med Turkarne, än at de Mann emot Mann utbyta welat, så at sedan man utlöst 49 Christna ännu 17 måst blifwa quar i Belgrad, til hwilkes befrijande annan anstalt lärer giöras.