Uti nödens timma

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Uti nödens timma
av Nils Frykman
Diktad och komponerad 1900 av Frykman. Utgiven 1901 av Andrew L. Skoogs sångsamling Ancora 1901.


1.
Uti nödens timma
Blicka upp min vän,
Sorgen som en dimma
Skingras skall igen.
|:Han som allting känner,
Vet hur smärtan bränner,
Ty för sina vänner
Själf han burit den:|
2.
Skulle du begära
Bättre lott än han,
Som var van vid ära
Men blef smärtors man!
|:Nej, tag del i striden,
Denna lilla tiden,
Eljest himlafriden
Du ej dela kan.:|

3.
Natten ju försvinner,
Huru dyster än.
Snart ånyo brinner
Morgonrodnaden.
|:Stort var Jobs elände,
Men den hand som sände
Pröfningen, och vände
Bladet om igen.:|

4.
Samma nådens regel
Gäller än idag.
Uti nödens degel
Skall med Guds behag
|:Tron likt guldet renas,
Nådabarnen enas,
Det är hvad som menas
Med de hårda slag.:|

5.
Tystne då din klagan,
Herren gör dig godt.
Det är nåd i agan,
Stilla, stilla blott
|:Under modersvingen,
Där i syskonringen
Sällhet störd af ingen,
Blir din arfvelott.:|

6.
Uti nödens timma
Blicka upp min vän,
Hoppets stjärnor glimma
Klart på fästet än.
|:Snart en morgon randas,
Då vår frid ej blandas,
Glädje blott vi andas
Uti himmelen:|