Ur: Nicander, Karl Aug. 1877: Samlade dikter. Första delen. Fjärde upplagan. Adolf Bonnier, Stockholm. Texten finns också i Ny Visbok af B. C., 1893 med titeln Mitt lif och uppges tonsatt av C. J. G. Laurin.
Mitt lif är en våg,
Som röres en tid
I svallande tåg,
Vid vindarnes strid.
När lugn, blir på haf,
Och vinden är tyst,
Då somnar hon af
Vid stranden hon kysst.
Hon lägger sig ner
Till ro i det blå.
Hon synes ej mer;
Men fins der ändå.
Af verldshafvet ju
En droppe hon är,
Och solen ännu
Kan spegla sig der.
