Vår- och Sommarnöjen
| ← Missräkning |
|
Liten fågel → |
| ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857 |
Vår- och Sommarnöjen.
råga icke om vi tycka om’en!
Våren är oändligen välkommen.
Länge nog ha vi fått gå och sukta:
Hela verlden skall nu ut och lukta.
Själen legat hop sig. Tung och dåsig,
Bör han ut och låta blåsa på sig,
Och för att få ut de gamla vecken
Hängas ut på alla väderstrecken.
Lockande är vårens fria himmel.
Öfverallt man ser bestyr och hvimmel,
Glada anleten och nya moder,
Roddarbåtar, fulla med kommoder.
Staden har ej annat än förtreter.
Landet har så många rariteter:
Gräs och blommor, hvarmed Flora stökar
Och så mycke, mycke, mycke gökar.
Derför flytta både små och store.
Stockholm blir som aldrig Stockholm vore.
Fönsterna stå pigorna och rita
I ett raskt maner med simpel krita.
Der står en med kritan och med sudden.
Hvar bor hennes herrskap? Blockhusudden.
Åter en; men hennes bor på Klubben . . .
Kors min Gud! hon spetsar har på stubben!
Under vintrarna tar kroppen skada,
Man får lof att lufta sig och bada.
Och i söder, öster, norr och vester
Alla stränder hvimla utaf gäster.
Furusund och Dalarön med flera —
Saltsjö-bad anses liksom för mera —
Rättnu räcker sjön ej för tilloppen
Utaf herrskap som skall tvätta kroppen.