Vår Gud är oss en väldig borg
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oss af nöd och sorg,
som vilja här oss snärja.
Om världen all förgås,
om bergen nederslås
och stupa vid sitt fall
i hafvets vilda svall,
oss intet kan förfära.
En ström af lif går mäktig ut
och fröjdar Herrens boning.
Han står oss när till tidens slut;
hos Honom är förskoning.
Och världen hör Hans röst:
då bäfva folkens bröst,
då störta välden kull,
då smälter jordens mull...
Gud Zebaot oss värnar.
Ödmjukom oss för Herrens kraft:
Han folken strör som agnar,
Han sönderbryter bågens skaft
och bränner stridens vagnar.
Förnimmen, folk, hans bud:
Jag, Herren eder Gud,
skall vinna pris på jord.
Ja, Herre, ske ditt ord!
Gud Zebaot ske ära.
