Våren kommer, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
Våren kommer!
Våren arbetar allt hvad han förmår:
Fyra par lärkor jag såg väl i går, Och sipporna trollas Ur mossa och mull, Och skyarna fållas Med gull.
Vårsolen löser, beställsam och varm,
Silfverne pantsar från fjällarnas barm; Och lyrorna knäppas I björk och i tall, Och bäckarna släppas I vall.
Trastarna skratta åt ekorrens språng,
Torndyflar gäspa vid myggornas sång, Och myrorna pusta I svettiga fjät, Och spindlarna rusta Med nät.
Hafvet sig mornar i vårsolens brand,
Ligger på rygg med sin spegel i hand, Och molnen de segla Som »långskepp» förbi Och näpet sig spegla Deri.
Fisken, som vintrat i djupaste dyn,
Tittar ur vågornas fönster mot skyn. Så glada och trygga De plaska vid strand, Och hugga en mygga Ibland.
Måsarna komma från varmare bad,
Bleka om näbben och smala om vad. Och strömmingen sätta De efter i ett, Och aldrig jag mätta Dem sett.
Maj och hans sköna, förträffliga fru,
Flora, ha mycket att pyssla med nu; Ty jorden skall städas, Se’n vintern har flytt, Och blommorna klädas På nytt.
Men tiden har brådt, allt skall gå i galopp,
Och vårsolen kältar på blad och på knopp. Damborste och viska Tar zephyr i hand, Och böljorna diska I strand.
På Guds magt är vintern nu långt härifrån,
Och långnäst i Lappland står »Vindsvales son». Och hafsörn och ärla Och småkryp i mull – Allt mår nu som perla I gull.
Ja, mjukis! du sköna, du herrliga vår!
Välkommen med solsken, herdar och får! Blif hos oss nu stadig Och häfda ditt namn: Kom, låt mig få ta dig I famn!
