Vårt hus är från oss taget,
vårt bo är nederslaget
af Herrens starka hand.
Vi fröjdat våra själar
åt gods och ägodelar:
allt är förödt af eld och brand.
Nu är oss fördt till minnes,
att här i världen finnes
ej en varaktig stad.
Allt mänskoverk försvinner,
som gnistan fort förbrinner;
själ, var i Gud allena glad!
Ty han densamme blifver,
han ensam åt oss gifver
en oförgänglig ro:
säll är den man som bygger,
i med- och motgång trygger,
uppå Guds nåd sitt fasta bo.
Du, Herre, slår och helar,
du böjer mänskors själar
som bäckars vattudrag.
Du krossar och upprättar,
gör bördan tung och lättar,
gör arm och rik af ditt behag.
Stark är blott du allena,
eldslågorna dig tjena,
och stormen bär ditt bud.
Se, när du dem utsänder,
ej mäkta mänskohänder
stå dig emot, allsmäktig Gud!
O Herre, dig förbarma;
för oss, husvilla arma,
var du vårt tak, vårt stöd.
Fräls oss från timlig fara
och nådeligt bevara
vår själ från evig eld och nöd.
Uppbygg vår brända hydda
och värdes henne skydda;
bo när oss mildelig
samt med ditt ord, det klara,
uppbygg vår själ att vara
ditt tempel, Gud, evinnerlig!
