Varföre skall jag mig med sorger kvälja?

Varföre skall jag mig med sorger kvälja?
Jag vill för sorg ett lustigt hjärta välja.
Vad hjälper om jag daglig'n skulle gråta?
Gråt kan mig intet mer än löje båta.

Är jag ej av hög ätt och adligt stånde
min far var ingen skälm, fast han var bonde;
Den dygden adlar, han är rättlig adel
fast om han rider än i en klöv-sadel.

Har jag ej gods ell guld och många pengar
fast mig ej följer ett halvt dussin drängar
så kan jag lell förnöjd som andra vara,
räds varken tjuv, eld eller vatten-fara.

Har jag ej krusat hår och röda kinner
ett ärligt hjärta man dock finner;
Osynligt törne bär de skönsta roser,
i svanvitt hull döljs titt stygste fransoser.

Fast jag ej prunkar fran i stickta kläder,
bepryder ej min hatt en brokot fjäder;
hur mången som med borg bepryder baken
skull, om var toge sitt igen, gå naken?

Är jag ej stor och stark av kropp och lemmar:
en liten bondepilt två oxar tämjer.
Vishet och styrka sällan samman äro,
man finner stora trän som litet bära.

Är av naturen jag tyst, kan litet tala,
de tuppar är' ej bäst som mycket kan gala;
Stor ord och liten makt tycks mig ej duga,
den mycket talar, han plär hälften ljuga.

Fast jungfrur hata mig, det må de göra,
ho vet vart lyckan min mig än kan föra?
Jag får min like väl när jag först friar;
ogräs det växer ju vid torp som byar.

Stånd, rikdom, skönhet, styrka, världslig klokhet
är fåfäng, intet, glas, fnas, as och tokhet
Vi varda allesammans, arm och rike
kung, bond, dvärg, res, snygg, stygg, tok, klok an'n like.

Därföre vill jag alltid lustig vara
och i min ungdomstid ej glädjen spara.
Sorg kommer tidigt nog när åldern kommer
Då jag mot viljan min måste bliva frommer.