1.
Vem är skaran, som syns glimma,
Uti livets morgontimma
Uppå Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
Som från jordens nöd och fara
Går till himmelrikets fröjd.
2.
Trogen genom jordens öden
Här hon följde intill döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna;
Faderns namn på varje panna
Uti evig klarhet står.
3.
Vad är det för sång, som brusar
Likt en flod och sinnet tjusar
Med de helga toners fröjd?
O, det är den nya sången,
Som, ur frälsta hjärtan gången,
Fyller alla himlars höjd!
4.
Herre, lös och stäm min tunga,
Att ock jag må kunna sjunga
I förklaring denna sång!
Giv min själ den vita dräkten,
Då den stora morgonväkten
Bryter fram i glans en gång!
