1.
Vi hafva i himlen en öfverstepräst,
Som alltid kan varkunna sig:
En sådan, han passar för syndare bäst,
En sådan ock passar för mig.
2.
Ack, skulle jag själf komma fram för min Gud,
Se, evigt jag borta då blef,
Ty jag hafver syndat och brutit hans bud,
Den lag, i vårt hjärta han skref;
3.
Den lag, som han redan på Sinai gaf
Och sände från himmelen ned
Att visa oss alla sin helighets kraf
Och att han på synden är vred.
4.
Vår öfverstepräst, se, han tog sig uppå
Att medlare blifva hos Gud,
Att själf under lagens förbannelse gå
Och hålla de brutn Guds bud.
5.
Ett offer fullkomligt för oss han frambar:
O djup af Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var;
Så äro vi frälsta af nåd.
6.
Så är han den nya och lefvande väg;
Vi få genom förlåten gå.
Är detta ej saligt, o syndare, säg!
Till Herren vi komma nu få.
7.
Själf frestad i allting just likasom vi.
Dock utan all synd i sin själ.
Han nu uti frestelsen kan stå oss bi
Och hjälpa oss alltid så väl.
8.
Så ha vi förvissor en öfverstepräst,
Som alltid kan varkunna sig.
En sådan ju passar för syndare bäst:
Kan han då ej passa för dig?
