Vi tacke dig, vår Fader blid,
för allt hvad du oss gifvit,
för hem och kärlek, bröd och frid
allt som vår hugnad blifvit.
Så mycket kärt
du oss beskärt,
långt mer än vi förtjena;
vi hafve fått
så mycket godt
utaf din nåd allena.
De kära barn, som du oss gaf,
de äro ock en gåfva,
oss unnad till vår ålders staf,
för hvilken vi dig lofva.
De äro lån
därofvanfrån,
dem du kan återtaga,
för hvilka du
ock skall ännu
till räkenskap oss draga.
Lär oss att dem i dina bud
så troget undervisa,
att de må frukta dig, o Gud,
och dig af hjärtat prisa;
och när en gång,
kort eller lång,
här deras tid skall ända,
du låte dem
till bättre hem
hos dig i himlen lända.
Till lydnad vi dem age så,
som du oss, Herre, agar,
att de med kärlek höjas må
till det som dig behagar
och lära att
försaka gladt
sin egen fröjd för andra
samt minnas grant,
att tala sant
och alltid redligt vandra.
Vi skole dem till arbete
från unga år förmana,
att i din fruktan själfve de
sin väg i världen bana
och så i dygd
sin fosterbygd
med sina krafter rikta.
Den fåfäng går
i ungdomsår,
skall hårdt som gammal plikta.
Vi må ock akta väl därpå,
ditt helga namn till ära,
att våra barn i skola gå
och nyttig kunskap lära.
Ty vishet är
mer dyr och kär,
än guld och ädla stenar;
den henne har,
har godt försvar:
hon Gud och mänskor tjenar.
Hvad mer, som här dem gagna rnå
och dig till ära lända,
du värdes, store Gud, också
de kära barnen sända,
att, oss till tröst
i ålderns höst,
de blomstra vid vår sida
och alle sist
i Jesus Krist
ett saligt slut förbida.
