Vid Willinska skolans sekularfest den 11 December 1867
| ← Till mamma med min första psalm |
|
Vid ett barns död → |
Vid Willinska skolans
sekularfest den 11 December 1867.
Dag för dag ditt pris förkunnar,
Natt till natt din klarhet bär,
Och ändå af barnens munnar,
Gud, ditt lof fullkomnadt är.
Du, som är i dag, i går,
Deras lofsång ej försmår.
Låt för dig dem tröstligt träda
I den gode herdens namn!
Sina lam, de små och späda,
Vill han sluta i sin famn,
Älska dem och vårda dem
Och till dig dem föra hem.
Sina tjenare han sänder
Till sin återlösta hjord;
Gå de än med tomma händer,
Dock hans kraft i dem blir spord.
Utan guld och staf de gå,
Göra mången rik ändå.
Trogne tjenaren, som vakar,
Hvad han sådde skall ej dö:
Hundraårig krona skakar
Trädet, som en gång var frö;
Foglar små i skuggan der
Dig lofsjunga, Fader kär.
Gud, till din plantering blicka,
Låt den frodas i ditt hägn,
Låt din sol sin värme skicka
Och din sky sitt arlaregn!
Låt den spira, frisk och grön,
Närd af kärlek, närd af bön!
Kärleksrike, sekler jaga
Som sekunder för din fot,
Barnens lof, det späda, svaga,
Dock i nåd du tar emot.
Du, som är i dag, i går,
Deras lofsång ej försmår.