Norrlands-Blommor/Vid ett barns död
| ← Vid Minas likbår |
|
Lut-Spelaren → |
| Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832 |
Vid ett Barns Död.
Från Gud du kom till jorden ned,
Men trifdes ej:
Guds englar strödde vaggan med
Förgätmigej.
Då gick i sköna bilder opp
För minnets syn
Den verld, du glömt, och tåren lopp
På liljehyn.
Som blommans dagg i rosig vår
Af vänlig vind,
Af mamma kystes bort hvar tår
På barnets kind.
”Se! mamma vakar hos dig än
Och englar till:
Gråt ej: du blir väl frisk igen,
Om Gud så vill.”
”Deroppe strålar stjerneön
Jag ber dit opp
För dig: der mötes hjertats bön
Af tröst och hopp.”
Ack! moder! snart var stjernan släckt,
Och sol gick opp
Men barnets matta andedrägt
Begrof ditt hopp.
Och döden band de vingar på
Ljuslockig son:
Farväl! men helsa englar små
Här nedanfrån!
Gråt moder! barnet borta är,
Men gläds likväl:
Till ”Gud, som hafver barnen kär,”
Flög skuldfri själ.
Der vigs han in evinnerlig
Vid lifsens flod,
Der fostras han: der lär han sig,
Att Gud är god.
Säll den, som menlös fann sin graf,
Förrn årens agg
Från lifvets rosor blåst utaf
Dess morgondagg!