Vid ett barns död (Sehlstedt)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Vid Minas likbår
Vid ett Barns Död.
av Elias Sehlstedt
Lut-Spelaren  →
Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832


[ 10 ]

Vid ett Barns Död.


Från Gud du kom till jorden ned,
Men trifdes ej:
Guds englar strödde vaggan med
Förgätmigej.

Då gick i sköna bilder opp
För minnets syn
Den verld, du glömt, och tåren lopp
På liljehyn.

Som blommans dagg i rosig vår
Af vänlig vind,
Af mamma kystes bort hvar tår
På barnets kind.

”Se! mamma vakar hos dig än
Och englar till:
Gråt ej: du blir väl frisk igen,
Om Gud så vill.”

”Deroppe strålar stjerneön
Jag ber dit opp
För dig: der mötes hjertats bön
Af tröst och hopp.”

Ack! moder! snart var stjernan släckt,
Och sol gick opp
Men barnets matta andedrägt
Begrof ditt hopp.


[ 11 ]

Och döden band de vingar på
Ljuslockig son:
Farväl! men helsa englar små
Här nedanfrån!

Gråt moder! barnet borta är,
Men gläds likväl:
Till ”Gud, som hafver barnen kär,”
Flög skuldfri själ.

Der vigs han in evinnerlig
Vid lifsens flod,
Der fostras han: der lär han sig,
Att Gud är god.

Säll den, som menlös fann sin graf,
Förrn årens agg
Från lifvets rosor blåst utaf
Dess morgondagg!