Vid levande källan, jag vilar förnöjd

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Vid källan
av Emil Gustafson
Herderösten 331, Hjärtesånger 232


1. Vid levande källan jag vilar förnöjd,
Vid källan av renande blod,
Där gömd i hans kärlek jag sjunger med fröjd,
Och prisar min Frälsare god.

Kör:
Jag lever vid källan, den sinar ej ut,
Om seger jag sjunger med fröjd,
Ty bördan försvunnit och sorgen är slut,
Ej under att själen är nöjd.

2. Jag lever vid källan, det vatten hon ger,
Det bliver en källa i mig
Med springande vatten, som flödar alltmer
Med sällhet och liv uti sig.

3. Jag lever vid källan, där mår jag så väl,
Mitt allt jag där funnit förnöjd.
Ack, ila till källan, du törstande själ,
Hon sväller allt mer, o, vad fröjd!

4. Förgäves min törstande själ år ifrån år
Sökt vatten i främmande land;
Nu evigt vid källan jag grönskande står,
Som träden vid bäckarnas strand.

5. Jag lever vid källan för varje minut,
Av nåd är jag lycklig och säll,
Planterad vid vatten, som ej sinar ut,
Jag grönskar i levnadens kväll.