Med Vincent Stoltenberg Lerche, den bekante
norske arkitektur- och genremålaren, som
efter en längre tids sjuklighet den 28
sistlidne december afled i Düsseldorf, där
han ända sedan 1856 utöfvat sin konst, bortgick en
av N. I. T:s flitigaste och mest värderade
medarbetare på 1860- och 1870-talet, i synnerhet i den
glada genren. Född i Tönsberg den 5 sept. 1837
och son till en skeppsredare, blef han 1855 student,
bedref först enligt sina föräldrars önskan medicinska
studier, men fick 1856 deras tillåtelse att ägna sig
åt målarekonsten, afresrte nitton år gammal till
Düsseldorf, hvarest Tidemand, Gade, Morten Müller,
Sophus Jacoben och talrika andra skandinaver då
voro bosatta, samt genomgick konatakademien
därstädes, hvilken han 1858 lämnade. Med Gade till
rådgifvare började han därpå att pröfva egna vingar
och rönte redan vid sitt första framträdande, såsom
arkitekturmålare, mycken framgång. Efter en 1863
företagen studieresa till Norge, där han gjorde sig
förtrogen med fäderneslandets kyrkliga minnen,
målade han åtskilliga motiv från Trondhjems, Bergens
och Stavangers kyrkor och företog kort därpå med
norskt statsunderstöd en resa till Italien, under
hvilken han i synnerhet i Venedig gjorde en rik skörd
af skisser från dess målariska byggnader. Han gifte
sig 1866 med en tyska, Marie Rittershausen, och
öfvergick efter denna tid så småningom från
arkitekturbilder med staffage till rena genrestycken —
oftast humoristiskt hållna munkar, såsom t. ex. »I
klosterkällaren» (N. I. T. 1870) och »Svår
klostertjänst» (N. I. T. 1871). Ännu senare öfvergick
Lerche till behandlingwn af motiv från rococotiden
och franska revolutionens dagar. Ett af hans bästa
alster i denna senare riktning var »Världshus i Köln
under franska revolutionen» och »Münchhausen
berättar». I N. I. T. var han i yngre dagar verksam
både som tecknare och skriftställare. Hans
»Mössologiska studier», hans »Studier i svensk skäggväxt»
och dylika skämtsamma teckningar äro, liksom hans
litterära bidrag, säkert hos dennas tidnings äldre
läsare i friskt minne. Den begåfvade, älskvärde och
afhållne konstnären, som efter mer än ett års svårt
lidande (magkräfta) kallades hädan vid 56 års ålder,
är i Nationalmuseum representerad genom sin tafla
»I klosterbiblioteket». Han efterlämnar en son,
Hans Stoltenberg Lerche, en ung bildhuggare, bosatt
i Paris.