Vinterns ankomst (Sehlstedt 1861)

Vinterns ankomst.

Nå ändteligen har man fått den äran
Att se dig åter, gamle hedersvän!
Du länge väntats med en viss förfäran
Att du glömt bort vår Mälar-kust igen.
Här gå vi, som du ser, och bara kraxa
I bröstvärk och bekymmer, lite hvar.
Hur mår min gamla landsman Avasaxa?
Har Qvarken ”stoppat’’, är herr Dickson qvar?

Förtälj oss något nytt: är norrskensqvällen
Sig lik i Thules fjellomstängda land?
Går gråbens-jagten än i öde fjellen
Med skidor, lappmudd och med staf i hand?
Du var väl inne uti Haparanda
Och kom ihåg dem med en snö-dusör.
Det var väl godt pris der på hvarjehanda,
Siberiskt lammskinn, moskovitiskt smör!

Om det var sannt, så var det tusan hakar
Hvad jorden skälfde uti Medelpad.
Du såg väl till att inga öppna vakar
I trakten lockade till helga bad?
Såg du om qvinnan der var lika galen
Som här med flärd och krinolin-fabrik?
Såg du om ”Mollys” skald ”satt qvar i salen
Och såg hur solen sjönk bakom en vik”?

[ 185 ]

Hur låter det med krisens vinglerier:
Der ligga skeppen väl som här för vrak?
Hur är det fatt med ortens Ränterier?
Trävaruhandeln går väl ”åtabak”?
Hur är med fyrbåksväsendet deroppe:
Ha många skepp förlist den sista höst?
Var det ditt fel att rågen fick på moppe?
På dig sköts skulden uti Folkets Röst.

Du satt’ väl in den dubbla fönsterrutan
På fjellens öga, Storsjöns vattendrag?
Hur såg det ut på gamla Åreskutan,
Der du lär ha ett gammalt nederlag?
Hvem är nu disponent af Gelliware,
Hvem har dess rikedom om hand? Gif akt!
Såg du, om någon hjerpe eller hare
I skotthåll råkat ut för ”Jemtlands jagt”?

Pörlåt, förlåt! jag tröttat dig med frågor,
Fast mången fråga ändå återstod.
Nu skall du isbelägga våra vågor,
Och friska opp vårt sjunkna mannamod.
Då man blir gammal, vill man gerna språka,
Och jag är högst förtjust i snö och is.
Nu låt det snöga snällt, så får jag åka:
Nu kan man få ett ekipage för pris!