Visa på Nyårs-qvisten

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Innehåll
Visa på Nyårs-qvisten.
av Elias Sehlstedt
Vinterns ankomst  →
Ur Illustrerad Tidning Band 7. 2 Januari 1858, N:o 1(1), Se digitalisering på Alvin


Visa på Nyårs-qvisten.


Lita visa vill jag sjunga nu-san,
Innan lyra spricker midt itu-san.
Öfver land och städer
Godt nytt år! jag qväder —
Adjö med dig, gamla Femtisju-san!

Börsbal skall jag hålla med god min-san:
Jag skall dansa med min sångmö fin-san,
Sjunga hipp och hurra!
Fantasin skall snurra
Som en loppa i en krinolin-san.

Det var hin hvad min pegas är het-san,
Jag tror jag förtjenar som poet-san
Att få krans om håret,
Fast om gamla året
Jag ej många stora bragder vet-san.

Bäst man satt uti all ro och fred-san,
Kom kometen som var mycke vred-san;
Och för högstdensamma
Hade gamla mamma
Just så när fått lof att stryka med-san.

Dansken kom liksom ett fenomen-san;
Satte fötter under svenska scen-sa»,
Lärde oss i flockar
Göra större bockar
Och som kringlor fläta våra ben-san.

Bildningen gått framåt, som sig bör-san,
Det är nu förnämt att tjärna smör-saiK
Alla blifva feta,
Ingen skäms arbeta:
En baron blir bränvinskontrollör-san.

Religionens frihet gick för hin-san:
Höga löften vändes ut och in-san.
Vi stå qvar i stöpet.
Presten vill på köpet
Slå som förr det fina jungfruskinn-san.

Gudskelof att riksdan bråkat ut-san.
Allt är godt och väl och kassan slut-san.
Vill man granska bara,
Bör man rättvis vara:
Somt har gått framåt och somt bakut-san.

Lydia Thompson dansade kadrill-san,
Så man knäna såg och lite till-san;
Hade vackra ögon;
Öfver Sundet flög hon,
För att valsa med herr Bournonville-san.

Annara är man ense här i stan-san:
Gamla året var ett hår af fan-san.
Först de höga prisen,
Så kom handelskrisen,
En infödd och döpt Amerikan-san.

För sitt öde ingen kan gå klar-san.
En förlorar, då en annan har-san.
Men så fogar slumpen:
Torget mistar pumpen,
Gamle Jakob har sin skorsten qvar.

Handeln står på bår i hvar butik-san,
Skeppen gå ej, liksom hvar fabrik-san.
Enda lif på dagen
Är arbetar-magen,
Som emellanåt ger till ett skrik-san.

Denna visan är ej mycket lång-san,
Men jag vill ej trötta ut min sång-san.
Min pegas skall beta.
Vill ni mera veta,
Svarar jag ödmjukt: en annan gång-san!

Sehlstedt.