Visor, romanser och ballader/Förhinder
| ← Helt nära |
|
Visans förvisning → |
Förhinder.
Jag kunde väl sjunga om ögonens lust,
Ock jag, som så många det göra,
En ton från de fagra sirenernas kust
Nog trängde ibland till mitt öra,
Men något mig hindrar,
Den sången ej lindrar,
Och fläckade dårande lust dessa blad,
Jag kunde, jag tror det, ej mer blifva glad.
Ock jag, som så många det göra,
En ton från de fagra sirenernas kust
Nog trängde ibland till mitt öra,
Men något mig hindrar,
Den sången ej lindrar,
Och fläckade dårande lust dessa blad,
Jag kunde, jag tror det, ej mer blifva glad.
Jag kunde väl göra det svarta till hvitt,
Det hvita till svart, om det gällde,
Besjunga det sinnenas lif, som är fritt,
Och böjelsens allherravälde,
Men något mig binder,
Jag har ett förhinder,
Och sjönge jag så, som förförelsen bad,
Jag kunde, jag tror det, ej mer blifva glad.