Visor, romanser och ballader/Det ljusa håret
| ← Ur Hemming Gadds lif |
|
Gyllenhjelms bojor → |
Det ljusa håret.
På Kållandsö vid Venerns strand
En liten gosse lekte,
Fru Märta Stures modershand
Hans ljusa hufvud smekte:
»Du ljusa hår, åt gossen blif
En pant på ljust och lyckligt lif!»
Men Venern slår mot hällen
Som suck och gråt i kvällen.
En liten gosse lekte,
Fru Märta Stures modershand
Hans ljusa hufvud smekte:
»Du ljusa hår, åt gossen blif
En pant på ljust och lyckligt lif!»
Men Venern slår mot hällen
Som suck och gråt i kvällen.
Till Stockholms stad från Södermalm
En fånge skamligt föres,
En krona får han, men af halm,
Och smädligt gyckel höres.
Du ljusa hår, för hvilket brott
Dig drabbar grymt så snöplig lott?
Kung Eriks stjärnor svara:
Det håret bådar fara.
Där Vasaborgen tegelröd
På Fyrisvall ser neder,
Kung Eriks dart ger blodig död
Åt fången man som beder.
Du ljusa hår, befriarns hand
Dig nu berör! Nu brista band,
Och lif gaf banesåret,
Som gloria skimrar håret.
På Fyrisvall ser neder,
Kung Eriks dart ger blodig död
Åt fången man som beder.
Du ljusa hår, befriarns hand
Dig nu berör! Nu brista band,
Och lif gaf banesåret,
Som gloria skimrar håret.