Hoppa till innehållet

Visor, romanser och ballader/Fröjd och sorg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Stjärnklart
Visor, romanser och ballader
av Carl David af Wirsén

Fröjd och sorg
Ön  →


[ 203 ]

Fröjd och sorg.


Min fröjd, min fröjd, 
Må gärna stå på utsiktshöjd,
Den ej behöfver skämmas.
Den är ej alltid just så lång,
Den mest består i ton och sång,
Men gratier bort ej skrämmas.
En blåklint eller vild pensée
Är kanske allt, hvad jag kan ge,
Men håll till godo — hvarom ej,
Till andra gå och gif mig nej!
 Min fröjd, min fröjd
Må gärna stå på utsiktshöjd.



[ 204 ] Min sorg, min sorg
Är min med reglar slutna borg
Och har sin helgd, den äfven.
Den är väl ofta ganska lång,
Det svallar då likt böljegång,
Som suckar tungt i säfven,
Men utan vittnen allt till slut
Skall djupt i lönnrum kämpas ut,
Och när i världen ut jag går,
I ögat syns ej tårars spår.
 Min sorg, min sorg
Är min med reglar slutna borg,