Visor, romanser och ballader/I barndomsår
| ← Jag sjunger som jag tycker |
|
Samklang → |
I barndomsår.
När kälen ur jorden försvinner
Och knoppas begynner hvar häck
Och ränniln kring tufvorna rinner,
O, ilom till barndomens bäck!
Där växte små vifvor på marken,
Där täljde vi båtar af barken,
Sen dess vi fått grannare flarn,
Men räckte de, säg, mycket längre
Än flarnen vi täljde som barn?
Och knoppas begynner hvar häck
Och ränniln kring tufvorna rinner,
O, ilom till barndomens bäck!
Där växte små vifvor på marken,
Där täljde vi båtar af barken,
Sen dess vi fått grannare flarn,
Men räckte de, säg, mycket längre
Än flarnen vi täljde som barn?
Där bäcken gör fall mellan stenar,
Vi byggde i alarnas skjul
En kvarn under susande grenar,
En leksak med skoflar och hjul.
Där lyckan, den ombytesfulla,
Sitt halkande hjul plägar rulla,
Vi sedan ha malt på dess kvarn.
Men gaf den oss mera i vinning
Än kvarnen vi byggde som barn?
Där sommaren väfde i hagen
Sin matta med garnen af grönt,
Vi lekte som fålar om dagen,
Som fjäriln vi fladdrade skönt.
Om kvällen i hemmet vi hörde
På sagor, som bundna oss förde
Vid äfventyrstrådarnes garn.
Ha garn sedan dess icke snärjt oss,
Dem aldrig vi kände som barn?
Sin matta med garnen af grönt,
Vi lekte som fålar om dagen,
Som fjäriln vi fladdrade skönt.
Om kvällen i hemmet vi hörde
På sagor, som bundna oss förde
Vid äfventyrstrådarnes garn.
Ha garn sedan dess icke snärjt oss,
Dem aldrig vi kände som barn?