Hoppa till innehållet

Visor, romanser och ballader/Ravinen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Mot öster!
Visor, romanser och ballader
av Carl David af Wirsén

Ravinen
Vallmoblommor  →


[ 49 ]

Ravinen.

Tullinge.

Vi sitta på en smal terass,
Därunder går ravinen,
I sommardag mot solens gass
Drar skogen för gardinen,
En yppig skog, som härlig står,
En labyrint bland ormbunkssnår
Djupt i ravinen porlar
En bäck, som smeksamt sorlar.

[ 50 ]

Det sorlet susar underbart,
Det svalkar själ och sinne,
Och vid den bäckens yra fart
Förrinner sorgens minne,
Och visan stiger opåmint
Ur vilda skogens labyrint
Och sjunger, glad i hagen,
I kapp med lilla vågen.

O skogsravin, jag minnas skall
Ditt bråddjup mellan träden!
O bäck, din ådras jämna svall
Till lif skall trolla kväden!
I hvardagssläp, i motgångsstrid
Vid detta minnes djupa frid
Upp diktens flöde porlar
Och lugnar, svalkar, sorlar.