Visor, romanser och ballader/Som tillförne
| ← Motsatser |
|
Skärgårdsbarnets visa → |
Som tillförne.
Som det har tillförne varit,
Skall det bli i alla dar,
Ljusa ögonblick, som farit,
Mörka moln, som stanna kvar.
Så är lagen, gamla hjärta,
Fast den gör dig föga nöjd:
Ingen glädje utan smärta,
Många smärtor utan fröjd.
Skall det bli i alla dar,
Ljusa ögonblick, som farit,
Mörka moln, som stanna kvar.
Så är lagen, gamla hjärta,
Fast den gör dig föga nöjd:
Ingen glädje utan smärta,
Många smärtor utan fröjd.
Som det varit har, det blifver
Jämt i täppan vid din knut,
Att hvad solen rikligt gifver
Lätt af haglet plånas ut.
Fåfängt ofta hoppet hoppats,
Den står kvar den gamla dom:
Intet blomster, som ej knoppats,
Mången knopp, som ej blir blom.
Blommor vissna, efter seden,
I den lilla rosengård,
Som du äflas tro ett Eden
Tryggt och säkert i din vård.
Samma lärdom som tillförne
Gäller, fast den föga tros:
Ingen ros förutan törne,
Många törnen utan ros.
I den lilla rosengård,
Som du äflas tro ett Eden
Tryggt och säkert i din vård.
Samma lärdom som tillförne
Gäller, fast den föga tros:
Ingen ros förutan törne,
Många törnen utan ros.