Visor, romanser och ballader/Vadstena
| ← Alvastra |
|
Rom → |
Vadstena.
Det susar i by, det brusar ur sky
Af himmelska röster, som klinga:
Här resa sig skall
Ur tidernas svall
Ett kloster, där andakt får lyda sitt kall
Och klockor för helgonen ringa.
Af himmelska röster, som klinga:
Här resa sig skall
Ur tidernas svall
Ett kloster, där andakt får lyda sitt kall
Och klockor för helgonen ringa.
En aning mig rör, en maning jag hör
Här, full af Guds rikes klenoder,
En boning skall stå
Hvitskimrig och blå,
Dit många förkrossade sinnen få gå:
Jag blifver dess hägnande moder.
Det ljuder en röst, som bjuder mitt bröst
’Den helige Faderns insegel
Du hemte i Rom!’
O stämma så from,
Jag följer ditt bud som en änglarnes dom,
Och stadgas skall Vadstena regel.
’Den helige Faderns insegel
Du hemte i Rom!’
O stämma så from,
Jag följer ditt bud som en änglarnes dom,
Och stadgas skall Vadstena regel.
Mot vester, där röd sig fäster i glöd
En strimma af döende dagen,
Skall koret bli gjordt,
En vinkande ort,
Den himmelska hvilans inbjudande port,
Omsusad af böljegångsslagen.
En strimma af döende dagen,
Skall koret bli gjordt,
En vinkande ort,
Den himmelska hvilans inbjudande port,
Omsusad af böljegångsslagen.