Visor, romanser och ballader/Vilse
| ← Som blomman |
|
Morgon och afton → |
Vilse.
Jag var förirrad och förlägen
Om hvilken väg jag skulle gå,
Och mörk stod skogen som en sägen,
Och kväll begynte falla på.
Jag frågte Yran, som jag mötte,
Men hon sitt uppdrag illa skötte,
Hon ledde mig till hedar ut,
Där jag stod rådvill som förut.
Finns ingen, som kan visa vägen
Dit, där min sällhet är belägen?
Om hvilken väg jag skulle gå,
Och mörk stod skogen som en sägen,
Och kväll begynte falla på.
Jag frågte Yran, som jag mötte,
Men hon sitt uppdrag illa skötte,
Hon ledde mig till hedar ut,
Där jag stod rådvill som förut.
Finns ingen, som kan visa vägen
Dit, där min sällhet är belägen?
Jag var förirrad och förlägen,
Då stod fru Sorg vid skogens bryn,
Hon var mig aldrig obenägen,
Fast jämt jag skydde hennes syn.
Hon trädens grenar undanböjde
Och väg i törnesnåren röjde,
Den gångstig kände jag igen,
Där sången blef min barndomsvän;
Jag tror, att nu jag hittar vägen
Dit, där min sällhet är belägen.