Från Wikisource, det fria biblioteket.
Wid en faders graf.
Efter Tyskan
Då i Herranom, wad salig winning!
Så du dog, O Fader! Döden band
Helgonkransen kring din bleka tinning.
Flög med dig till fridens sälla land.
Genom tusen werldars rymder ilar
Nu din ande på ett ögonblick,
Öfwer stjernorna hos Gud du hwilar,
Ser ej jorden, derifrån du gick;
Ser Guds under, drömda blott på jorden,
Dricker salighet ur lifsens wåg,
Hjertats aning är förklarad worden
Och den werld som hoppet endast såg.
Dock ifrån de höga himlakloten
Sänker du din wårdar.blick till mig,
Beder Gud för mig wid altarfoten
I Guds tempel, och han hörer mig.
Swäfwa ned till mig, då tidens droppe
Flyr, som Gud mig ur sin urna gaf,
Led mig till de trognas hem deroppe,
Till Guds englar genom töcknig graf!
Att du än i dödens kamp hugswalar
Mig med palmens flägt ur Edens wår,
Att jag glad får se de hulda dalar,
Der som lifwets brådd sin mognad får;
Att med dig jag salig måtte swäfwa
Ofwan molnens rymd från kamp och strid,
Och med dig på stjernebanan lefwa
Och uti Guds sköte äga frid.
Tecknen, o, till dess, på helga kullen,
Rosenlunder, eder purpur-skrift! —
Slumren roligt under wigda mullen,
Trötta ben, i fridomsluten grift!
― ― dt.
