Från Wikisource, det fria biblioteket.
Idas fråga
En dag rätt tankfull syntes lilla Ida.
Med blicken rigtad emot himlen blå,
Hon stod en stund helt tyst vid modrens sida,
Till slut dock sakta hviskade hon så:
"Säg moder, huru långt kan det väl vara
Dit upp till himlen? Vet du, att ibland
Jag tycker att jag vill så gerna fara
Och se det sköna obekanta land.
Men kanske har jag svårt att finna vägen.
Ack, huru roligt om du följde mig!
Jag tänker, att om man är riktigt trägen,
Så hittar man nog på den rätta stig.
Tror du, att liksom fågeln man sig svingar
Allt högre upp, till målet man kan nå?
Jag undrar om det fins så starka vingar,
Att upp till himlen bära de förmå."
"Lång vägen är", så hördes modern svara,
"Men tag min hand och låt oss följas åt!
I höga rymder få vi icke fara,
Der ta vi miste lätt om himlens stråt.
Vi måste stiga ned i trånga dalar,
Der vägen ofta skymd af skuggor är;
Men, fastän mörk, till himlens ljusa salar
Den genom jprdelifvets öknar bär.
Till slut en flod der är att öfverfara,
Hvars vreda böljor hotfullt slå mot land,
Men utan fruktan kunna vi dock vara
Och skåda öfver till den andra strand.
Invid den stranden snart vi skola hamna,
Ledsagad utaf vår bäste vän,
Som huld och kärleksfull skall oss omfamna
Och säga: Här är målet — himmelen."
| Sånger af Nanny (Christina Charlotta Lindholm) |
| I unga, tagen dessa enkla sånger | Snart komma vårens friska vindar | Se omkring dig! Nyss naturen | Så klar och skön går solen upp i öster | Så vänligt glänsa i natten | Huru älsklig du är | Jag blommar nere i dalen | Så härligt ljusen tindra | Blank som en spegel fjärden re'n står | Gunga fram min lilla båt | Se solen re'n lågar i öster | Och lilla Karin vandra tidigt åstad | Glädjens blomma, du trifs ej väl | Så sköna blommor i dalen stå | Och liten trast han sjöng uti aftonens stund | Du kära land, du hjeltars land | Som tvenne trogna bröder | Så djerf och oförvägen drog vikingen åstad | I forna tider | Hedna tempel! | Med väpnad qvinnoskara | Bland svenskmannahjeltar | Guldkonungen | Jag mins då i min ungdomsda'r | Måns Stenbock han talade så till sin här | Blommornas konung, det du har vunnit | Re'n kalla mullen täcker | Så länge vi vörda vår fädernejord | När jag tröttnat af den anblick | Min barndomstid jag ännu mins dig väl | Se kring dig i Guds sköna verld | Vad söker jag här? | Vänliga stjernor på lefnadens himmel | Morgonsolen redan strålar | Än mins jag er, I röda, blå | Väl gör du, då du fram ur skyar träder | I den stilla morgon höres | Jag en kärlek vet som aldrig | Med eldig blick, med hurtigt mod | Hon gick hvar qväll till enslig kyrkogård | Har du den blinde mannen sett vid grinden | En dag rätt tankfull syntes lilla Ida | Jag har en bok, som dyr och kostlig är | Det är den sista gången | Ett rop om bröd har äfven till våra öron nått | Välkommen Furste! Dyr och kär | O Fader huld, se till mig ned | Herre i höjden | Jag har en ros, så hvit hon är | Ett litet fattigt barn jag är | Om jag av lyckan glömmes | Långt, ack så långt från min Faders hus | "Kommen till mig", Herren Jesus | "O, låten dock barnen få komma till mig" | Jag har ett arf i himmelen | Det är högtid igen | Fader, inför dig jag träder |
