Från Wikisource, det fria biblioteket.
Till Mina lärjungar.
I unga, tagen dessa enkla sånger!
De egnas eder af en trofast vän.
I Hafven sjungit dem så många gånger,
De flesta kännen I rätt väl igen.
Af edra barnaröster friska, klara,
De hafva uttryck, lif och känsla fått.
O önskat ega dem. Mån I förvara
Dem som ett litet minne af mig blott.
Låt tonerna ej tystna, då i verlden
I träden ut; låt sångens ande gå
Bredvid er och förljufva lefnadsfärden;
År himlen mulen — sjungen gladt ändå!
Men sjungen alltid rent med barnasinnen,
Och sjungen helst om Gud och fosterland,
Om fädrens ära och de stora minnen,
Som fästa sig vid gamla Svithiods strand.
Då skall er sången tröst och och glädje bringa —
I honom bor en magt så underbar —
Då skall han skönt bland våra fjällar klinga
Och uti hjertan finna återsvar.
| Sånger af Nanny (Christina Charlotta Lindholm) |
| I unga, tagen dessa enkla sånger | Snart komma vårens friska vindar | Se omkring dig! Nyss naturen | Så klar och skön går solen upp i öster | Så vänligt glänsa i natten | Huru älsklig du är | Jag blommar nere i dalen | Så härligt ljusen tindra | Blank som en spegel fjärden re'n står | Gunga fram min lilla båt | Se solen re'n lågar i öster | Och lilla Karin vandra tidigt åstad | Glädjens blomma, du trifs ej väl | Så sköna blommor i dalen stå | Och liten trast han sjöng uti aftonens stund | Du kära land, du hjeltars land | Som tvenne trogna bröder | Så djerf och oförvägen drog vikingen åstad | I forna tider | Hedna tempel! | Med väpnad qvinnoskara | Bland svenskmannahjeltar | Guldkonungen | Jag mins då i min ungdomsda'r | Måns Stenbock han talade så till sin här | Blommornas konung, det du har vunnit | Re'n kalla mullen täcker | Så länge vi vörda vår fädernejord | När jag tröttnat af den anblick | Min barndomstid jag ännu mins dig väl | Se kring dig i Guds sköna verld | Vad söker jag här? | Vänliga stjernor på lefnadens himmel | Morgonsolen redan strålar | Än mins jag er, I röda, blå | Väl gör du, då du fram ur skyar träder | I den stilla morgon höres | Jag en kärlek vet som aldrig | Med eldig blick, med hurtigt mod | Hon gick hvar qväll till enslig kyrkogård | Har du den blinde mannen sett vid grinden | En dag rätt tankfull syntes lilla Ida | Jag har en bok, som dyr och kostlig är | Det är den sista gången | Ett rop om bröd har äfven till våra öron nått | Välkommen Furste! Dyr och kär | O Fader huld, se till mig ned | Herre i höjden | Jag har en ros, så hvit hon är | Ett litet fattigt barn jag är | Om jag av lyckan glömmes | Långt, ack så långt från min Faders hus | "Kommen till mig", Herren Jesus | "O, låten dock barnen få komma till mig" | Jag har ett arf i himmelen | Det är högtid igen | Fader, inför dig jag träder |
