Mitt afsked från tulltjensten vid Sandhamn
| ← Visa |
|
Vårpromenaden på morgonqvisten → |
Mitt afsked från tulltjensten vid Sandhamn.
Jag följer dit mitt öde vill,
Om det blir aldrig så.
Min sångmö, sätt ej lipen till,
Det hjelper ej ändå!
Från denna strand och detta haf
Det ropas nu: "Försvinn!
Här skall bli andra bullar af,
Din tjenst skall snart dras in!"
Jag ser ej något ondt deri:
Mitt lif blir lugnt och fritt.
Jag suckat länge nog att bli
Mitt Sankt Helena qvitt.
Min lycka är väl också din:
Se så, min lilla tös!
Tag lyran nu och packa in
Och låt oss ta adjös.
Jag sköljt mig uti sjutton år
I detta vilda haf,
Så färgen gått utur mitt hår,
Hvad som ej blåst utaf.
På kobbar, skär och hvita gäss
Jag ledsnat har komplett.
På torsk och flundror utomdess
Har jag mig spisat mätt.
Farväl, du hafvets stumma mobb,
Du strömming, skrabb och skäl!
Farväl, du gamla skärgårdssnobb,
Du glada mås, farväl!
Du ofta mig till löje stämt
Och piggat upp min själ.
Din gula näbb håll huggfrisk jemt
Och glöm ej att må väl!
I, glada fyrar, båda två,
Korsö och Grönskärs fyr!
Liksom de visa jungfrur små,
Sen till att oljan tyr!
Och fejen fitigt er lampett
För seglarn utanför!
I bugten kan ni komma lätt
För hvarje ingeniör.
Du telegraf![1] Din tjenst till slut
För mycket optisk var.
Du, liksom jag, har sjungit ut,
Det längre sig ej bar.
De som förut oss hyllat mest,
De se oss nu med harm.
Du vet, att lika leka bäst:
Låt oss gå arm i arm!
När skeppen komma hit igen,
Är allt förbytt sen sist.
Kaptener ge mig den och den
Sen jag kommandot mist.
Och nackstyf en och hvar då går,
Som förr på tå har stått
Och sent och bittid' år från år
Af mig påskrifvet fått.
Till fasta landet jag mig ger
Alltså på goda skäl.
Vi träffas ej på Sandhamn mer,
Min läsare, farväl!
Är du min sångmös vän ännu,
Så är du min också:
Glöm icke bort mig, söta du,
Var god och helsa på!
- ↑ Optiska telegrafen var utdömd samma år för att ersättas af en elektrisk.