Visa 2 (Sehlstedt 1871)
| ← Höst- och qvällsbetraktelser |
|
Mitt afsked från tulltjensten vid Sandhamn → |
Visa.
Jag sjunger blott och ler."
Jag flyttat har till landet,
För landet är jag svag.
En tok är den, som kan det,
Och inte gör som jag.
Jag tog mitt pick och pack och for,
Hoc est, med allt som jag och mor
Behöfde.
I Sköfde
Hon fick två söta kor.
Vår lilla röda stuga
Står skuggad af en lind.
Två höga björkar buga
Och ta emot vid grind.
Och trädgård ända ned till strand,
Der sjelf jag satt hvartenda grand.
Och häckar
Och bäckar
Och två potatisland.
Oss berg och skogar skygga
Mot stormens il ibland.
Och båt har jag vid brygga
Och strömmingsnot på strand.
Jag köpte höns och gris och gås,
Jag köpte säd, som skulle sås,
Från Riga.
Och piga
Vi stadde från Borås.
Kalaser se vi sällan,
Och gudskelof med skäl.
Det är just sjelfva källan
Och konsten att må väl.
Man bjuder ej, då ingen bjöd;
Kanske en vagr per år med nöd
Här stannar:
På grannar
Fins här ej öfverflöd.
Syns stundom svarta hästen
Och chäs med gullgul rand,
Det fogden är och presten,
Som helsa på ibland.
En risp uppå vår förstuqvist!
Att ha kalas båd' först och sist
Ej näns man.
Med länsman
Man får sin enkla wbhist.
Af hvad jag sagt I fatten
Nu visst mitt lif och kall.
Får jag blott nämna katten,
Så är min visa all.
Och fins det någon som mig spör,
Hvad vi för resten ta oss för:
In summa:
Min gumma
Gör korf och jag likör.
Min sångmö! Låt oss tänka
Och hålla liten rast:
Hvem skall jag visan skänka
Att få den spridd i hast?
Jo, jag far, medan vinden blås,
Och visar, fröjdefullt, förstås,
Mitt foster
För moster,
Som bor i Alingsås.
