Förord.
Östgötalagen, den på samma gång omfångsrikaste och mest genomarbetade af de svenska landskapslagarna, har på ett erkändt mönstergilt sätt offentliggjorts i tryck genom H. S. Collins och C. J. Schlyters år 1830 utgifna upplaga, till grund för hvilken ligger den enda medeltida handskrift af lagen, som ännu fullständigt finnes i behåll, en pergamentskodex från midten af 14:de århundradet. Då emellertid både denna upplaga och det aftryck af densamma, hvilket år 1880 utgafs i Uppsala af dåvarande docenten L. Fr. Leffler, nu äro svårtillgängliga i bokhandeln, där lagen, som ingår bland fordringarna till åtskilliga universitetsexamina såväl i Sverge som här, ofta efterfrågas, har jag företagit mig all å nyo utgifva lagtexten, sådan den återfinnes i den Collin-Schlyterska editionen, därvid dock någon gång (ehuru ej så ofta som Leffler) bibehållande de läsarter i textkodex, som i nämda edition öfvergifvits och ersatts med varianter ur andra handskrifter. Att i likhet med Leffler utmärka med kursivstil afvikelserna från hufvudhandskriften har synts mig onödigt i en närmast för de studerande afsedd handupplaga; den egentlige forskaren måste i alla fall anlita originalupplagan, som i noter upptager alla varianter. Af samma skäl har jag icke ansett mig bunden vid den gamla interpunktionen, hvilken ofta är i hög grad egnad att vilseleda en nutida läsare. Denna har jag således ändrat i öfverensstämmelse med de grundsatser, som för nysvenskan äro gällande, samt i konsekvens därmed infört versaler, hvaremot den forna ortografin på det noggrannaste bibehållits i alt öfrigt; ej ens den för medeltidens skrifsätt så karaktäristiska särskrifningen af sammansatta ord har jag trott mig böra frångå.
