hiog, ok þæn, sum sarit fik; baþe aghu þe et at suæria i eþinum, þær a kunungx soknare nær uara. Þæn, ær sarit giorþe, han a kunungx soknara buþ fa mæþ tuæggia boanda manna uitnum. Kombær han egh til eþsins ok hauær þo buþ fangit, þa gangi eþ sin ok se saklös. Nu far han egh buþ, þa ær þæn eþær olagha, æn þe suæria þæn eþ sua, at egh ær kunungx soknare nær. Nu sighær þæn, sum sarit giorþe, at han fik hanum buþ, ok kunungx soknare sighær egh, þa ær þæt bondans uitsz orþ, æn kunungx soknare stæmde æpte, uita mæþ eþe fiughurtan manna: þe tue, sum kunungx soknaran uaraþu uiþ at han skulde til eþsins kuma, ok tolf æftir. Nu stæmnir kunungx soknare egh eptir, utan uill biþa kunungx ræfst, þa skal hæræþs næmd uita, huat þær ær sant um. Alt skal sendær a enum dagh: eþ ganga ok fæ böta. I þöm eþe ma ængum giua ur. Sua sum nu ær um þænna uaþa eþin skilt, sua skulu alle uaþa eþar gangas, baþe firi drap ok fullsære ok skenu ok firi all manhælghþa mal. §. 1. Skiutær spiute, kasta stene, kombær huarghin niþær, för æn skaþa gær, þæt æru tiughu markær ok uaþa eþær; kombær förra niþær æn þær, sum skaþa gær, þæt ær handlös uaþe; þæt ær half siunde mark ok fiurar örtughær ok egh uaþa eþ. Nu skiutær man spiute ælla kasta stene iuir hus ok se egh, huar sum niþær kombær, þæt ær handlös uaþe. §. 2. Nu draghær man spiut, sætær man stræng ælla stampu, gærþir garþ, grauær kældu, gær kuærn ælla broa, faldær af uærkum, far af bana, halda
3, 4. Öfvers. med vittnesbörd af tvänne bofasta män, d. v. s. i deras närvaro (Gloss.).
10. stæmde æpte [mali] ɔ: stämde honom ang. detta mål
11. uara man viþ l. til ɔ: underrätta, tillsäga ngn om.
18. Manhælghþ f. eller manhælghi n. Personlig fred och säkerhet, „manhälgd“, ett vackert och uttrycksfullt ord, som väl skulle förtjäna att åter upptagas i språket. Häraf sammans. manhælghþa mal l. manhælghismal n. mål, som angår brott mot allmänna säkerheten, såsom dråp, sår m. m.
19. Öfvers. kommer [skottet eller kastet] ingenstädes ned, förrän [det] gör skada. . .
24, 25. Öfvers. Utsätter man spjut (näml. till vilda djurs dödande), gillrar snara eller gillerstock, . . .
26. falder [annar] af uærkum ɔ: om en annan faller från
