Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

4

hämnd. Och äfven här begränsades underhand denna målsegandens rätt på det sätt, att den efter viss tid trädde ur kraft och derefter endast kunde utöfvas, sedan den medelst dom vederbörligen erkänts och stadfästats.

Äfven på annat sätt drogos under utvecklingens fortgång allt trängre gränser för sjelfhämndens utöfvande samt frid löshetens användande och betydelse såsom straffmedel. Detta skedde hufvudsakligen genom utvidgande af de fall, der hämnd ej genast fick tagas, utan dom å fridlöshet först måste afvaktas, äfvensom af de med böter ovilkorligen försoningsgilda förbrytelserna. Men hit måste också hänföras de stadganden, som afsågo att inskärpa, det skam ej vore förbunden med mottagandet af böter för en liden rättskränkning, och vidare de, som anbefallde brottslingen att dröja med anbudet af böter för sin gerning och anvisade honom att i tiden närmast derefter hålla sig undan å vissa fridlysta trakter samt derefter erbjöd honom en särskild frid för inställelse vid rättsförhandlingen och flykt efter en fällande dom. Och annorledes var ej heller förhållandet med de öfvergångsbestämmelser, som togo brottslingens fränder i särskildt skydd mot målsegandens hämnd, men lade å dem en förpligtelse att vid svårare brott sammanskjuta ett bidrag till försoningsböterna, och ej heller med de efterhand införda lindringarne i ansvaret för samvist med och bistånd åt den fridlöse.


Den germanska straffrättens utveckling till sitt närvarande skick.Till dessa efterhand skeende inskränkningar i sjelfhämnden anknöt sig en rörelse till öfverflyttftndet af den omedelbara verksamheten for brottens beifrande och bestraffningens utöfvande från de enskilde målsegandena till rättssamfundet sjelft. Förutom de fall, hvari ett sådant uppträdande från samhällets sida från början förekommit, visade sig det intresse, som samhället tog i brottens rättsliga förföljande, i den andel, som det allmänna, hos oss det ursprungliga mindre rättssamfundet (häradet eller staden) och konungen, bekommo af böter och den fridlöses förbrutna bo. Och inom de bötesgilda brotten sattes på detta sätt just råmärken mellan