förhållandet med försummad medverkan till kyrkas byggande och vidmagthållande samt med dröjsmål eller vägran att erlägga skatt till kyrkan och dess tjenare. Hädelse af Gud, af bibeln, af religiösa dogmer, bruk och ceremonier, affall från eller förnekelse af den kristna läran blefvo utmärkta såsom de gröfsta förbrytelser, medförande lifsstraff, oftast af skärpt beskaffenhet, eller i allt fall ett urbota ansvar. Och vid de strider, som uppstodo inom den kristna kyrkan, vände de tvistande partierna, allteftersom de kommo till magten, dessa straffbud, som från början väl närmast voro rigtade mot bekännarne af hednisk lära, äfven mot hvarandra. Med reformationen bortföllo till stor del förenämnda lägre bötessatser, nemligen för så vidt som de uteslutande berodde på ett romerskt katolskt uppfattningssätt eller tjenade till upprätthållande af kyrkans privilegierade ställning och ej i allmänhet voro medel till bevarande af kyrklig ordning. Men deremot bibehöllos oförändrade de stränga straffen för de egentliga religionsbrotten. Och dit räknades fortfarande jemväl sådana gerningar som mened, störande af griftefrid och trolldom.
Nu förekommande religionsbrott.Det har likväl gått med religionsbrotten som med sedlighetsbrotten. Den uppfattning, som ursprungligen legat till grund för deras upptagande i straffsystemet, har blifvet öfvergifven. Man har ej allenast enat sig derom, att Gud icke kan vara föremål för brott, utan man har äfven uppgifvit den föreställningen, att statens väl med nödvändighet fordrade, att dess medlemmar voro kristne eller kristne af en viss bekännelse. Åtminstone har man i det mesta afstått från att med straffbud söka hålla kyrkans medlemmar qvar vid densamma. Och med dessa nya åsigter hafva ej allenast de förra religionsbrotten förlorat sin straffrättsliga karakter, utan har man äfven småningom lättat på de kyrkliga banden i allmänhet, i följd hvaraf de qvarstående straffen för förseelser mot den kyrkliga ordningen jemväl ytterligare inskränkts eller fullständigt afskaffats. Enligt regel förekomma emellertid fortfarande religionsbrott i strafflagarne såsom en särskild grupp af förbrytelser. Dit föras allmänneligen sådana handlingar som bespottelse af Gud
