| 316 | Stefani predikan. | Apostlagerningarna. | Kap. 7. |
7 Kapitlet.
Stefani tal inför rådet. Hans martyrdöd.Då sade öfwerstepresten: Förhåller detta sig så?
Har du, Stefanus, talat så emot lagen och emot Gud?
2 Och han sade: I män, bröder och fäder, hören! Härlighetens Gud syntes för wår fader Abraham, medan han war i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Karran, 1 Mos. 12: 1 f.
3 och sade till honom: Gå ut ur ditt land och från din slägt och kom till det land, som jag skall wisa dig.
Härlighetens Gud i gamla förbundet betyder den Gud, som uppenbarade sig i härlighetens sken öfwer nådastolen och i alla sina härliga under. Det war Guds Son, den andre gudomspersonen, som äfwen i det nya testamentet kallas Guds härlighets återsken och hans wäsendes afbild. Ebr. 1: 3. Stefanus sammanfattar här twå ställen, som handla om Guds uppenbarelse för Abraham, nemligen 1 Mos. 11: 31. 12: 1—5, samt kap. 15: 17, 18.
4 Då gick han ut från Kaldeernas land och bosatte sig i Karran; och sedan hans fader war död, förflyttade han honom derifrån till detta land, der I nu bon; 1 Mos. 11: 31.
Abrahams fader Tara dog i Karran, och hans sjukdom och död war orsak att Abraham en tid uppehöll sig der.
5 och han gaf honom ingen arfwedel der, icke ens en fotsbredd, och han lofwade att gifwa det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom, då han ännu intet barn hade.
Herren förde Abraham in i Kanaans land, men gaf honom icke då någon besittning i landet, utan Abraham måste i tron hålla sig wid Guds löfte. Med detta exempel will Stefanus wisa, att Guds styrelse med Israel allt ifrån början warit så beskaffad, att de, som mottogo Herrens löften, måste tro utan att se. Detta bewisar han ytterligare, i det han anför löftet om Abrahams säd, hwarmed Herren satte den så länge barnlöse Abraham på ett ganska swårt trosprof. Widare bewisar Stefanus, att det så tillgått med Guds folk wid hwarje tillfälle, då Gud på det härligaste och mägtigaste uppenbarat sig.
6 Och Gud talade sålunda: ”Din säd skall wara främmande i ett annat folks land, och de skola göra dem till trälar och fara illa med dem i fyra hundra år; 1 Mos. 15: 13 f.
Denna förutsägelse war äfwen en swår pröfning för Abrahams tro — för en fader och stamfader att få höra, att hans efterkommande skulle wara i träldom under ett hedniskt folk i fyra hundra år! Det måste blifwa orsak till en så djup bedröfwelse, att den icke kunde bäras utan en tro, som beständigt hemtade tröst från den allsmägtige och barmhertige Guden.
7 och det folk, hwars trälar de skola wara, skall jag döma”, sade Gud, ”och sedan skola de gå ut derifrån och tjena mig på denna ort”.
På denna ort, nemligen i Kanaans land, der Gud då talade med Abraham. 1 Mos. 15: 14–16. (Jemför 2 Mos. 3: 12.)
8 Och han gaf honom omskärelsens förbund; och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob de tolf patriarkerna. 1 Mos. 17: 9 f. 21: 2 f. 25: 24 f. 29: 32 f. 30: 5 f. 35: 16 f.
Omskärelsens förbund skedde genom en ny uppenbarelse, i hwilken Gud gjorde ett uttryckligt förbund med Abraham och insatte omskärelsen såsom förbundstecken.
9 Och patriarkerna sålde Josef, af afundsjuka, till Egypten, och Gud war med honom; 1 Mos. 37: 28.
10 och han halp honom ur all hans nöd och gaf honom nåd och wisdom inför Farao, konungen i Egypten, och denne satte honom till styresman öfwer Egypten och hela sitt hus. 1 Mos. 41: 40 f.
11 Och hunger kom öfwer hela Egypten och Kanaan och stor nöd, och wåra fäder funno inga lifsmedel. 1 Mos. 41: 54 f.
12 Och då Jakob fick höra, att säd fans i Egypten, sände han wåra fäder dit för första gången. 1 Mos. 42: 1 f.
13 Och andra gången wardt Josef igenkänd af sina bröder, och Josefs slägt blef bekant för Farao. 1 Mos. 45: 4 f.
14 Då sände Josef och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin slägt, sjuttiofem själar. 1 Mos. 46: 6 f.
Stefanus anför med särskildt eftertryck Josefs exempel såsom en mägtig talande warning, och Judarne borde nu häraf se, att de hade sålt och förkastat Jesus, likasom Josefs bröder gjorde, då de sålde honom till Egypten. — Om personernas antal, se 1 Mos. 46: 27. 2 Mos. 1: 5.
15 Och Jakob for ned till Egypten och dog, han och wåra fäder. 1 Mos. 49: 33.
16 Och de flyttades till Sikem och lades i den graf, hwilken Abraham hade köpt för penningar af Hemors barn i Sikem. 1 Mos. 47: 30. 50: 13. 33: 19. Jos. 24: 32.
Jakob sjelf blef begrafwen i Hebron, 1 Mos. 50: 13, men Josef blef begrafwen i Sikem, som nu kallas Nablus, och der begrofwos, efter en gammat uppgift, äfwen de andra af Jakobs söner. Abraham köpte begrafningsstället wid Hebron och lunden More af Heteernas stam, se
_320.jpg&oldid=347843){kind=link}