| 590 | Förbön för Onesimus. | Pauli Bref Till Filemon. |
blef en sanning genom hans omwändelse till Kristus. Kristi Ande och Kristi sinne gör menniskan äfwen nyttigare och dugligare till alla lefnadspligter och göromål, än han eljest kunde wara, se 1 Tim. 4: 8. Kristna tjenare måste wara trognare och dugligare än oomwända, ty kristendomen lärer trohet, flit, lydnad, ödmjukhet, tålamod m. m.; den, som will wara en kristen, men icke will lära detta, står ännu icke i någon rätt gemenskap med Kristus.
12 Mottag du honom såsom mitt hjerta.
Då du med kärlek mottaget Onesimus, skall det glädja mitt hjerta såsom om du bewisade denna kärlek emot mig sjelf.
13 Jag hade welat behålla honom hos mig, på det att han i ditt ställe skulle tjena mig i evangelii bojor.
Aposteln kallar sin fångenskap evangelii bojor, emedan han war fången för evangelii skull, och han war i hela sin själ och sitt hjerta införlifwad med evangelii werk.
14 Men utan ditt samtycke har jag intet welat göra, på det att icke din godhet må wara såsom af twång, utan af fri wilja.
Så att det blifwer friwilligt, då du förlåter Onesimus.
15 Ty kanske blef han derföre skild från dig för en tid, att du skulle få behålla honom för ewigheten,
Den tid Onesimus warit frånwarande war blott såsom en kort stund i jemförelse med ewigheten. Och genom Kristus uppstod nu emellan Filemon och Onesimus ett ewigt föreningsband.
16 icke längre såsom träl, utan såsom mer än träl, såsom en älskad broder, synnerligen för mig, men huru mycket mer för dig, både i köttet och i Herren.
I köttet, nemligen lekamligen hörde Onesimus till Filemons husfolk, och nu blefwo de i Herren förbundna.
17 Om du derföre håller mig för en medbroder, så tag emot honom såsom mig sjelf.
18 Men om han har gjort dig någon orätt eller är skyldig något, så skrif det på min räkning.
Om Filemon ändå fordrade någon ersättning för den skada Onesimus gjort honom med nn frånwaro, så erbjuder sig aposteln sjelf att erlägga denna ersättning.
19 Jag, Paulus, har skrifwit det med egen hand, jag skall betala det; för att icke säga dig, att du dessutom är skyldig mig äfwen dig sjelf.
Hela denna kärleksfulla, skonsamma framställning och den fångne apostelns egna böneskrift måste både på Filemon, Onesimus och på hela församlingen hafwa gjort ett djupt intryck, och det bör lära oss att aldrig wara anspråksfulla, utan i allt hwad wi af andra begära, hellre bedja derom såsom en wänlighet, än framhålla wåra rättigheter.
20 Ja, min broder, måtte jag hafwa nytta af dig i Herren! Wederqwick mitt hjerta i Kristus.
Då Filemon gjorde hwad aposteln begärde, blef det för honom en lust eller glädje i Herren.
21 Förlitande mig på din hörsamhet har jag skrifwit till dig, wetande, att du till och med skall göra mer än jag säger.
Aposteln antyder här hwad Filemon borde göra, nemligen icke blott förlåta Onesimus, utan också skänka honom friheten, ty den frigifne skulle nog ändå qwarblifwa såsom friwillig tjenare hos Filemon. Kristendomen föreskrifwer icke lagiska stadgar om slafwars befrielse och slafweriets upphäfwande, men Kristi Ande lärer menniskorna att så wärdera och älska hwarandra, att de behandla hwarandra med rätt och billighet. Så snart kristendomens kraft kommer till herrawälde hos en slafegare, så blifwer slafwen fri, och i det mognade kristna samhällslifwet kan slafweriet icke fortfara.
22 Men bered ock derjemte herberge åt mig; ty jag hoppas, att jag genom edra böner skall blifwa skänkt åt eder. Fil. 1: 25. 2: 24.
Aposteln hoppades således denna gång att blifwa befriad ur fångenskapen och att kunna besöka församlingarne i Mindre Asien, hwilket också skedde.
23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus,
Epafras war från Kolossæ, se Kol. 1: 7; 4: 12, 13.
24 Markus, Aristarkus, Demas, Lukas, mina medarbetare, helsa dig.
Markus och Lukas woro de twå evangelisterna. Demas war ännu troende, men fick sedan kärlek till werlden, 2 Tim. 4: 10.
25 Wår Herre Jesu Kristi nåd ware med eder ande! Amen. 2 Tim. 4: 22.
Denna tillönskan af nåd gäller hela församlingen i Kolossæ och alla kristna.
_594.jpg&oldid=348508){kind=link}