| Psaltaren. | Ps. 3, 4. | 75 |
4. Men du, HERre, är skölden för mig, och den mig till ära sätter, och mitt hufwud upprätter.* *Ps. 18.
5. Jag ropar till HERran med min röst, så hörer Han mig af sitt helga berg.* Sela. *Ps. 121: 1.
Af sitt helga berg, d. ä.: från helgedomen. Från sitt himmelska tempel hörer Herren alla, som ropa till honom.
6. Jag ligger och sofwer, och waknar upp; ty HERren uppehåller mig.* *Ps. 4: 9.
Ehuru stadd i stor fara, wågade han att lägga sig till hwila i förtrösten på Guds beskydd. Wi äro alltid omgifne, om icke af synliga, dock af osynliga fiender och af många bekanta, men ännu mer af fördolda faror, och behöfwa beständigt att stå under den Högstes beskärm. Den menniskan är mycket olycklig, som insomnar och uppwaknar utan att upplyfta sitt hjerta till Herran.
7. Jag fruktar mig icke för många hundrade tusen, de som lägga sig emot mig allt omkring.* *Ps. 27: 3.
8. Upp, HERre, och hjelp mig, min Gud: ty du står alla mina fiender på kindbenet; och sönderbryter de ogudaktigas tänder.* *Ps. 58: 7.
Att slå på kindbenet betyder förödmjukelse och tuktan. Tändernas sönderbrytande innebär förkrosselse af de ogudaktigas makt. Upp herre! är ett bildligt uttryck, hwarmed David ofta beder, att Herren måtte bewisa sin makt och sin nåd, som synes hwila owerksam för den af bedröfwelse eller nöd pröfwade själen.
9. När HERranom finner man hjelp;* och din wälsignelse öfwer ditt folk. Sela. *Es. 43: 11.
Här uttrycker David sin wisa förtröstan på Herrans hjelp, och önskar wälsignelse öfwer Guds folk. Såsom Guds folk kunde han isynnerhet anse de undersåter, som blefwo honom trogna; ty han war Herrans smorda och förebild af Messias, och trohet mot honom war trohet mot Herran sjelf. Det war Gud sjelf som hade insatt honom till konung.
Så är den himmelske Konungens wälsignelse öfwer hans folk. Denna Psalm, som har afseende på en särskild händelse, är likwäl till sin betydelse bildlig och prophetisk. Såsom David nu war flyktig med några få trogna, så är den lilla hopen af Herrans trogna ofta liksom på flykten undan fiendernas förföljelser, och den himmelske Konungen sjelf är i anseende till sin kropp, som är församlingen, ofta liksom flyktig och huswill ännu och har icke der han kan luta sitt hufwud till. Matth. 8: 20. Se äfwen Matth. 10: 35, 36. Såsom David höll sig till Herran med tro och bön, så skola alla Jesu efterföljare lära att alltid söka sin hjelp hos Honom och icke sätta kött sig till arm. Denna Psalm innehåller en stor tröst för alla Guds barn, som äro i nöd eller fara, eller lida för sin tros skull. ”Salige ären I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder; och bortkasta edert namn, såsom det ondt wore, för menniskones Sons skull”. Luc. 6: 22.
4. Psalm.
Emot fåfänglighets barn.En Psalm Davids, till att föresjunga på strängaspel.
Grt.: En Psalm Davids, till sångföreståndaren, med spel. En sådan öfwerskrift hafwa 53 Psalmer. De öfwerlemnades åt sångmästaren och skulle sjungas så, att intrumentalmusik förenades med sången, Ordet Neginoth (strängaspel) bet. både harpor och cymbaler m. m., hwarpå spelas med fingrarna.
2. Hör mig, när jag ropar, min rättfärdighets* Gud; du som tröstar mig i ångest: war mig nådelig, och hör min bön. *Ps. 17: 2.
Denna Psalm är, liksom den föregående, en trogen själs bön i nöd och bedröfwelse, och kan såsom bön begagnas af hwarje hjerta, som är i ångest och will utgjuta sig inför Herran och hos Honom söka tröst och hjelp. De orden: min rättfärdighets Gud, innehålla grunden till hoppet om tröst. Det är på den rättfärdighet, som Gud skänker af nåd för Christi skull, hoppet och trösten hwila. Det war äfwen i Gamla Testamentet den utlofwade Försonaren, som war de trognas rättfärdighet. När då en bedjande själ sade: min rättfärdighets Gud, så hade det samma mening, som då wi bedja i Jesu namn, förtrösta på Hans rättfärdighet och stödja oss på Hans dyra förtjenst. Se Ps. 53: 11. Jer. 23: 6. Min rättfärdighets Gud uttrycker äfwen hjertats förtröstan på den Guden, som både rättfärdiggör, beskyddar, bewarar och helgar sina rättfärdiga. Låta wi Honom göra oss rättfärdiga, så få wi också beskydd och hjelp och tröst i all fara, nöd och bedröfwelse. Det är Jesu rättfärdighet, som är den enda wägen till Guds fadershjerta; och söker menniskan icke denna rättfärdighet, så är hon utan den rätta hjelpen och trösten äfwen i sådan nöd och sorg, som angår detta timliga lifwet. Derföre säger wår Frälsare: Söker först efter Guds rike och Hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till. Denna rättfärdighet är Jesus sjelf. Då hjertat emottager Honom, blifwer menniskan rättfärdiggjord inför Gud, och då gör Christus sjelf genom sin Andas inneboende den menniskan rättfärdighet äfwen i lefwernet. Christi rättfärdighet är den rätta bönens grundwal, och denna bön blir alltid hörd. Joh. 14: 13, 14.
3. I herrar, huru länge skall min ära skämd warda? Hwi hafwen I fåfängligheten så kär, och älsken lögnen? Sela.
I Herrar bet. alla säkra menniskor, som wilja gälla något i denna werlden, och närmast betyder det här dem, som uppreste sig emot David. Min ära bet. här Davids konungsliga embete
_079.jpg&oldid=344775){kind=link}