| Psaltaren. | Ps. 119. | 203 |
7. Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8. Dina rätter will jag hålla: öfwergif mig dock aldrig.
9. Huru skall en yngling sin wäg ostraffeligen gå? När han håller sig efter dina ord.
10. Jag söker dig af allt hjerta; låt mig icke fela om dina bud.
11. Jag behåller* dina ord i mitt hjerta, på det jag icke skall sända emot dig. *Ps. 19: 12.
12. Lofwad ware du, HERre; lär mig dina rätter.
13. Jag will med mina läppar förtälja alla din muns rätter.
14. Jag fröjdar mig af din wittnesbörds wäg, såsom af allahanda rikedomar.
15. Jag talar det du befallt hafwer; och ser på dina wägar.
16. Jag hafwer lust till dina rätter, och förgäter icke dina ord.
17. Gör wäl med din tjenare, att jag må lefwa och hålla dina ord.
18. Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
Hela Guds ord innehåller djupa hemligheter, otaliga under, som aldrig kunna begripas eller förklaras här i tiden; men ju mera en trogen själ forskar i Guds ord och beder om ljus, desto djupare får hon skåda in i denna skattkammare, som innehåller ewiga rikedomar både för hjertat och för förståndet. Bön om ögonens öppnande är alltid nödig för att kunna läsa Guds ord med nytta och wälsignelse.
19. Jag är en gäst* på jorden; fördölj icke dina bud för mig. *1 Chrön. 29: 15. Ps. 39: 13. Ebr. 11: 13.
20. Min själ är all sönderkrossad för trängtans* skull, efter dina rätter alltid. *Ps. 63: 2, 3.
21. Du näpser de stolta: förbannade äro de, som wika ifrån dina bud.
De, som wika ifrån Guds ord, äro just derföre förbannade; ty blott genom Guds ord kan man wara förenad med Gud, och blott i Honom är wälsignelse. Att wara skiljd ifrån Gud, det är redan i sig sjelf förbannelse.
22. Wänd ifrån mig försmädelse, och föraktelse; ty jag håller dina wittnesbörd.
23. Sitta ock förstarne och tala emot mig: men din tjenare talar om dina rätter.
24. Jag hafwer lust till dina wittnesbörd; de äro mina rådgifware.
25. Min själ ligger i stoft; wederqwick mig efter ditt ord.
26. Jag förtäljer mina wägar, och du bönhörer mig: lär mig dina rätter.
27. Underwisa mig dina befallningars wäg; så will jag tala om dina under.
28. Jag grämer mig så, att hjertat mig försmäktas: styrk mig efter ditt ord.
29. Wänd ifrån mig den falska wägen; och unna mig din lag.
Den falska wägen är den breda wäg, på hwilken alla de wandra, som icke hålla sig till Guds ord; och denna wäg är så bred, att den tillika innehåller alla möjliga smygwägar och krokwägar, som alla förena sig wid afgrundens portar.
30. Jag hafwer utwalt sanningens wäg; dina rätter hafwer jag mig föresatt.
31. Jag håller mig intill dina wittnesbörd: HERre, låt mig icke på skam komma.
32. När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dina buds wäg.
33. Lär mig, HERre, dina rätters wäg*, att jag må bewara dem intill ändan. *Ps. 25: 4. Ps. 27: 11.
34. Underwisa mig, att jag må bewara din lag, och hålla den af allt hjerta.
35. För mig in på din buds stig; ty jag hafwer der lust till.
36. Böj mitt hjerta till dina wittnesbörd, och icke till girighet.
Herre, böj mitt hjerta till ditt ord, att ingen slags egennytta, ingen lust till jordisk winning må draga mig bort ifrån dig!
37. Wänd bort mina ögon, att de icke se efter onyttig lära*: utan wederqwick mig på din wäg. *Ordspr. 19: 27.
38. Låt din tjenare hålla dina bud stadeligen för dina ord, att jag må frukta dig.
Grt.: Stadfäst ditt ord åt din tjenare som till din fruktan lust hafwer, v. 35.
39. Wänd ifrån mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dina rätter äro lustige.
40. Si, jag begärar dina befallningar; wederqwick mig med din rättfärdighet.
_207.jpg&oldid=345151){kind=link}