| 438 | Christi embete. | Propheten Esaia. | Cap. 61. |
3. Till att skaffa de sörjande i Zion, att dem skall prydning för aska, glädjeolja för sorg, och sköna kläder för en bedröfwad anda gifwen warda, att de skola kallas rättfärdighetens träd, HERrans plantering till pris.
Det war i Gamla Testamentet brukligt att i djup sorg sitta i aska och strö aska på hufwudet, Åt de ångerfulla, som tro på Jesum, skänker Han sin rättfärdighets prydning. I stället för syndasorgen blifwa de uppfyllda med glädje och fröjd i den Helige Ande. I stor glädje war det brukligt att smörja hufwudet med olja. De sköna kläderna äro de bröllopskläder, som Christus kläder på de bedröfwade, som komma till Honom, och dessa bröllopskläder äro Hans rättfärdighet. De rättfärdiga liknas wid träd för att antyda deras fasthet, deras lif, deras fruktbarhet Se Ps. 1: 3. De rota sig och de sträcka sig mot himlen, de bära frukt utan motstånd, hwart och ett efter sin art. Så äro de rättfärdige rotade i Christo, de wandra på jorden, men hafwa hjertat i himmelen. De äro af Herran planterade, nemligen i Christo inympade, och bära frukt till Hans pris.
4. De skola uppbygga de gamla öden,* och låta uppkomma det i förtiden förstördt är; de skola förnya de öde städer, som ifrån slägte till slägte hafwa förstörde legat. *Es. 58: 12.
Se cap. 58: 12. De trogna i det Nya Testamentet, isynnerhet lärarena, skola bygga på den grund, som lagd är, och uppbygga sig sjelfwa till ett andeligt hus. 1 Pet. 2: 4, 5.
5. Främmande skola stå och föda edra hjordar, och utländningar skola wara edra åkermän och wingårdsmän
6. Men I skolen heta HERrans prester, och man skall kalla eder wår Guds tjenare:* och skolen äta hedningarnas egodelar,† och berömma eder af deras härlighet. *2 Chr. 29: 11. Joel 2: 17. 2 Cor. 6: 4. †Es. 60: 16.
Främmande och utländningar kallas de, som förut warit hedningar. De blifwa Christi tjenare, och i Hans kyrka blifwer hwarje kall och göromål en gudstjenst, då det förrättas i tron. Herrans prester i mera egentlig mening äro isynnerhet de, som arbeta i ordet och lärdomen och förkunna Evangelium. Christi Apostlar woro af Israels folk. Alla evangelii predikare måste tillhöra det andeliga Israel genom lefwande tro på Christus, eljest går deras predikan ej af hjertat och bär ingen frukt. Judafolket, såwäl som hedningarne och alla otrogna christna, äro ännu främmande och utländningar, som icke höra till Guds husfolk, men de kallas genom Evangelium att ingå i himmelriket. Slutligen skall igenom en utomordentlig utgjutelse af den Helige Andes gåfwor Judafolket åter upptagas i Guds förbund; de upptagas i det nya förbundet i Christo, så att de blifwa ett utmärkt presterligt slägte, utrustadt till Hans tjenst i ordets förkunnande och Hans rikes utbredande. — De, som arbeta i evangelii tjenst, blifwa då i sitt kall försörja af dem, som omwändas till Christum, och allt hwad på jorden härligt är offras i Herrans tjenst.
7. För eder försmädelse skall dubbelt komma, och för skammen skola de på deras åker glade wara: ty de skola dubbelt ega i deras land; ewig glädje skola de hafwa.
Nu uppstår ett dubbelt Israel, det omwända Judafolket och de omwända hedningarne, och det förra är den gamla kärnstammen, som då kommer till högsta ära i stället för att den smälek och skam, som de genomgått för sina synders skull.
8. Ty jag är HERren, som rätten älskar, och hatar rofs bränneoffer; och jag will skaffa, att deras arbete icke skall förtappadt wara, och ett ewigt fördund will jag göra med dem.
All gudstjenst, hwaruti egennytta, egenrättfärdighet, skrymteri och sjelfberömmelse äro ändamål, äro rofs bränneoffer, som Herren hatar. Egenrättfärdighets offer äro rofs bränneoffer, de äro stulna och de röfwa äran ifrån Gud. Den rätt, som Han älskar, är den som Han sjelf i sitt ord förkunnar, rättfärdigheten i Christo, och den rätt och sannfärdighet och rättfärdighet, som är en frukt deraf hos de trogna. Detta arbete dessa frukter täckas Herran för Christo skull.
9. Och man skall känna deras säd ibland hedningarna, och deras efterkommande ibland folken; så att den der ser dem, skall känna dem, att de en säd äro, som wälsignad är af HERran.
10. Jag fröjdar mig i HERran, och min själ är glad i min Gud: ty Han hafwer mig utiklädt med salighetens kläder, och dragit uppå mig rättfärdighetens kjortel,* såsom en brudgumme i sitt prål, såsom en prest i sin prydning, och såsom en brud hofwerar uti sin skrud.† *Es. 59: 17. †Luc. 1: 47.
Så skall då det frälsta Israel, då skall Christi kyrka, klädd i rättfärdighet och salighet, såsom Christi brud, fröjda sig i Herran och prisa Hans namn. Synden är förlåten, skammen och förbannelsen borttagen. I andanom skådar propheten de rättfärdigas tillstånd i Nya Testamentet, och genom honom uttalar hwarje rättfärdig själ och hela den trogna församlingen sin stora fröjd öfwer rättfärdighetens prydnad och salighetens kläder, som de blifwit iklädda. Här nämnes både Brudgum och brud. Brudgummen är Christus, bruden är församlingen, trolofningen sker med hwarje själ, då hon kommer till lefwande tro, och bröllopet firas, då brudgummen kommer, ”Gläd dig du Christi brud!”
_442.jpg&oldid=345772){kind=link}