Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 469.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Straffpredikan. Propheten Jeremia. Cap. 8. 465

Allt detta blef till en början redan fullbordadt i Jerusalems förstöring af Babylonierna och sedan i förstörelsen genom Romarne. Så förwandlades afgudafesternas fröjderop till jemmerskrän; så slutas syndens yrsel med nöd och pina, gråt och tandagnisslan.

8. Capitel.

Falsk lära, girighet.

På densamma tiden, säger HERren, skall man kasta Juda konungars ben, förstarnas ben, presternas ben, propheternas ben, borgarenas ben i Jerusalem, utur deras grifter:

2. Och man skall förskingra dem under solen, månen, och all himmelens här, hwilka de älskat, och dem tjent, och dem efterföljt, och sökt, och tillbedit hafwa: de skola icke mer upphemtade, och begrafne warda, utan wara träck på jorden.

Grifternas förstörelse war ett tecken till yttersta fiendtlighet. Himmelens här, sol, måne och stjernor hade folket dyrkat, och under himmelens här skola deras ben i straffdomarne förströdde warda. Alla deras afgudar kunde hwarken skydda de lefwande eller de döda.

3. Och alla de qwarlefde af detta onda folk, på ehwad rum de äro, dit jag dem bortdrifwit hafwer, skola hellre wilja wara döda än lefwande, säger HERren Zebaoth.

4. Derföre säg till dem: Detta säger HERren: Hwar är någon, om han faller, den icke gerna står upp igen? Hwar är någon som wilse går, den icke gerna kommer uppå rätta wägen igen?

5. Likwäl will ju detta foIket i Jerusalem gå wilse utan återwändo; de stå så hårdt på den falska gudstjensten, att de icke wilja låta sig derifrån afwända.

Den falska gudstjensten war all den afgudadyrkan, hwartill Israel affallit, och äfwen den skenbart rätta gudstjensten, som nu war idel skrymteri, såsom mångenstädes i christenheten.

6. Jag ser och hörer, att de lära icke rätt; ingen är den som ångrar sin ondska, och säger: Hwad gör jag dock? De löpa alla sitt lopp, likasom en grym häst i striden.

7. En stork under himmelen wet sin tid; en turturdufwa, trana och swala märka sin tid, när de igen komma skola; men mitt folk will icke weta HERrans rätt.

Då menniskan icke will ställa sitt förnuft under trons lydnad, men låter det fångas och bindas i synden, så blifwer hon oförståndigare än djuren och känner icke sin tid och sitt rätta hem. Es. 1: 3.

8. Huru kunnen I dock säga: Wi weta hwad rätt är, och hafwa HERrans lag för oss? Är det dock icke utan lögn, hwad de skriftlärde gifwa oss före.

9. Derföre måste sådana lärare komma på skam, försträckte och fångne warda; ty hwad godt kunna de lära, då de HERrans ord förkasta?

Äfwen då man har Guds ord för sig, men icke will hafwa det i sitt hjerta, så gör man deraf en falsk lära, v. 8, och när man förkastar det för egen del, hwad godt kan man då lära andra?

10. Derföre skall jag gifwa deras hustrur åt främmande, och deras åker åt dem, som dem förjaga skola; ty de fara efter girighet,* den ene med den andra, både små och stora; och både prester och propheter lära falsk gudstjenst;† *Es. 56: 11. †Jer. 6: 13.

11. Och trösta mitt folk uti deras olycka, att de stola det ringa akta, och säga: Det står wäl till, det står wäl till; och det står dock icke wäl till.* *Jer. 6: 14. Hes. 13: 10.

Om denna falska tröst, hvarmed folket insöfwes i otrons och förblindelsens tider, se cap. 6: 14.

12. Derföre skola de komma på skam, att de sådan styggelse bedrifwa; ändock de wilja ostämde wara, och wilja icke skämma sig,* derföre måste de falla hwar öfwer annan; och när jag warder dem hemsökande, skola de falla, säger HERren. *Jer. 3: 3; cap. 6: 15.

13. Jag will så afhemta dem, säger HERren, att inga drufwor skola blifwa qwar på winträdet,* och inga fikon på fikonaträdet,† ja, löfwen skola ock affalla; och det jag dem gifwit hafwer, det skall dem ifrån taget warda. *Es. 5: 1. †Matth. 21: 19. Luc. 13: 6.

Winträd och fikonträd med deras löf och frukter äro wanliga bilder af Judafolket. Se Es. 5: 1–7.

14. Hwar skola wi då bo? Ja, församler eder då, och låt oss draga in uti de fasta städer, och wänta der efter hjelp; ty HERren wår Gud warder oss hjelpande med en bitter dryck,* att wi så synda emot HERran. *Jer. 9: 15; cap. 23: 15.

Så talar nu folket i sin otro. Den bittra

2 Del.30