| Folket bortfördt. | Propheten Jeremia. | Cap. 39, 40. | 521 |
13. Då sände NebuzarAdan, höfwitsmannen, och Nebusasban, öfwerste kamereraren, NergalSarEzer, hofmästaren, och alla konungens förstar i Babel bort;
14. Och läto hemta Jeremia utaf gården för fångahuset,* och befallte honom åt Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, att han skulle hafwa honom uti sitt hus, och att han skulle blifwa när folket. *Jer. 38: 28.
Uti sitt, nemligen Gedalias hus i Mizpa. skulle Jeremia qwarblifwa såsom prophet hos det folket, som qwarlemnades i landet. Här omtalas saken i korthet; af cap. 40: 1—6 ser man, att Jeremia först fördes bunden till Rama och derefter blef frigifwen och förd till Gedalia.
15. War ock HERrans ord kommet till Jeremia, medan han ännu i gården för fångahuset fången låg, och hade sagt:
16. Gack bort och säg EbedMelech,* Ethiopen: Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall låta komma mina ord öfwer denna staden till olycka, och till intet godt, och du skall det se på den tiden. *Jer. 38: 7.
Befallningen war, att Jeremia skulle göra detta, så snart han blef fri.
17. Men dig will jag fria på den tiden, säger HERren, och skall icke gifwa dig dem i händer, som du fruktar dig före.
18. Ty jag skall hjelpa dig der ut, så att du icke skall falla genom swärd, utan skall gå af med ditt lif såsom med ett byte;* derföre att du hafwer satt din tröst uppå mig, säger HERren. *Jer. 21: 9.
Så wedergäller Herren Ebed Melech den wälgerning, han hade bewisat Jeremia; han hade gjort detta af gudsfruktan och i förtröstan på Herran; ty denna hans gerning war förenad med stor fara för honom, om Jeremia fiender hade fått EbedMelech i sitt wåld. Matth. 10: 41.
40. Capitel.
Jeremia och Gedalia blifwa i landet.Detta är det ord,* som af HERran skedde till Jeremia, då NebuzarAdan, höfwitsmannen, gaf honom lös i Rama; ty han war ock bunden med kedjor ibland alla dem, som i Jerusalem och Juda fångne woro, att man dem till Babel bortföra skulle. *Jer. 42: 7.
2. Då nu höfwitsmannen hade låtit hemta Jeremia till sig, sade han till honom: HERren din Gud hafwer talat denna olyckan öfwer detta rummet;
3. Och HERren hafwer också låtit komma det, och gjort som Han det sagt hafwer; ty I hafwen syndat emot HERran, och icke lydt Hans röst, derföre är eder sådant wederfaret.
Så måste denne hedniske fältherre sjelf erkänna Guds finger i den olycka, som nu hade öfwergått Judafolket, likasom Titus, då Jerusalem för andra gången förstördes.
4. Nu si, jag hafwer i dag gjort dig lös utur kedjorna, der dina händer med bundna woro; lyfter dig draga med mig till Babel, så kom, jag will weta ditt bästa; lyster dig ock icke draga med mig till Babel, så låt det blifwa; si der hafwer du hela landet för dig; hwar dig tyckes godt wara och dig behagar, dit gack.
5. Ty fram längre warder ingen omwändning mer; derföre må du wända om igen till Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, den konungen i Babel öfwer Juda städer satt hafwer, och blifwa när honom ibland folket, eller gå bort dit dig bäst täckes. Och höfwitsmannen gaf honom täring och skänker, och lät honom gå.
Ty fram längre warder ingen omwändning mer, grt.: Och då han (Jeremia) ännu icke swarade (utan war willrådig), sade NebuzarAdan widare: Alltså må du wända om till Gedalia. Jeremia slapp då att wälja, NebuzarAdan bestämde sjelf. NebucadNezar hade tågat sin wäg och anbefallt NebuzarAdan, befälhafwaren för den kungliga lifwakten, att utföra hans befallningar i landet och göra de inrättningar, som han ansåg behöfliga. Judalandet skulle utgöra ett landskap af det Babyloniska riket; det fattiga folket, som lemnades qwar, skulle odla landet, och så behålla sin gudsdyrkan och sin gamla lag, fastän utan tempel. NebuzarAdan anförtrodde styrelsen öfwer detta folk åt Gedalia, en man af from och förnäm familj, som hade ett berömdt namn. Se 2 Kon. 22: 8, 14. Jeremias skulle wara Gedalias biträde och rådgifware.
6. Alltså kom Jeremia till Gedalia, Ahikams son i Mizpa, och blef när honom ibland folket, som ännu i landet qwar blifwet war.
7. Då nu de höfwitsmän, som i marken lågo, samt med deras folk, fingo weta, att konungen i Babel hade satt
_525.jpg&oldid=345994){kind=link}