| 636 | Herrans härlighet. | Propheten Hesekiel. | Cap. 43. |
menniskobarn, detta är min stol, der jag uppå sitter, der jag ewinnerligen uti bo will ibland Israels barn: och Israels hus skall icke mer orena mitt helga namn, hwarken de eller deras konungar, genom deras horeri, och genom deras höjder och grifter, der deras konungar, uti ligga;
8. Hwilka sin tröskel satte wid min tröskel, och sina dörrar wid mina dörrar, så att der icke war utan en wägg emellan mig och dem: och orenade så mitt heliga namn, genom sin styggelse, som de gjorde: hwarföre jag ock förtärde dem i min wrede.
Herrans härlighet öfwergaf det förra templet, som kort derefter af Babylonierna förstördes, men nu kommer Herrans härlighet in i detta nya tempel med det löfte, att den aldrig skall återwända. I det gamla templets förgårdar hade konungarne och folket insatt afgudar och förrättat falsk gudstjenst, men detta nya tempel skall aldrig blifwa förorenadt.
9. Men nu skola de bortlägga sitt horeri, och sina konungars grifter ifrån mig, så will jag bo när dem ewinnerligen.
Detta ordet ewinnerligen, såwäl som hela beskrifningen, wisar tydligen, att detta tempel förebildar eller är liksom en afmålning af det Nya Testamentets andeliga tempel, i hwilket den Allsmäktige bor i sin enfödde Son, i sin församling ewinnerligen.
10. Och du menniskobarn, wisa Israels hus templet, att de måga skämma sig wid sina missgerningar, och låt dem taga sig en fasun deras.
Fasun, d. ä. exempel, rättesnöre. Guds folk skall af allt detta lära, hwaruti en rätt gudstjenst består, och huru noga den måste wara inrättad efter Guds heliga ord.
11. Och när de nu skämma sig wid alla sina gerningar, så wisa dem skapnaden och fasunen af huset, dess utgång och ingång, och allt dess sätt, ordning, seder och rätter; och skrif dem det före, att de dess sätt och seder hålla måga, och göra derefter.
Fasunen är templets hela gestalt och inrättning.
12. Men så skall man hålla det i huset; på bergshöjden, så widt som det begripet är, skall det allraheligaste wara: si, så skall det hållas i huset.
Gud fordrar af sin kyrkas alla medlemmar, att de skola wara helige. 1 Thess. 5: 23. 1 Cor. 3: 17. 1 Pet. 1: 15, 16.
13. Men detta är måttet af altaret, efter den aln, som en twär hand längre är, än eljest en aln:* dess botten är en aln hög, och en aln bred, och altaret räcker upp till listen, som är allt omkring en spann bred: och detta är höjden för altaret. *Hes. 40: 5.
14. Ifrån bottnen på jorden, intill nedra steget, äro twå alnar till höjden, och en aln till bredden; men ifrån det mindre steget intill det större äro fyra alnar höjden, och en aln bredden;
15. Och HarEl fyra alnar hög, och ifrån AriEl upp åt fyra horn.
Detta altare kallas HarEl eller AriEl som betyder Guds berg eller Guds härd, den öfwersta jemna plan, der offren förbrändes, Altaret är här det medel, hwarigenom menniskan förenas med Gud. Han bewisar derigenom sin kraft till menniskans frälsning och sin kyrkas seger. — Denna beskrifning är så att förstå, att altaret bestod af tre afsatser. Först bottnen på jorden, nemligen sjelfwa foten eller grunden, som war en aln hög och framsköt en aln bredt utom den altarbyggnad, som derpå hwilade. Från denna botten, som hwilade på marken, höjde sig den första delen af altarbyggnaden twå alnar, som kallas det mindre steget, och denna del af twå alnars höjd framsköt åter på hwarje sida en alns bredd framom den öfwerste delen (eller det större steget), som war 4 alnar hög, och det war denna öfwersta del, som kallades HarEl eller AriEl. Foten eller den understa afdelningen kallas äfwen altarets höjd (grt. rygg), v. 13. Denna fot eller rygg, som bar altaret, hade en list rundt omkring, som war en spann bred nedomkring wid marken, med en ränna till aflopp för blodet af offren.
16. Och AriEl war tolf alnar lång och tolf alnar bred i fyrkant.
17. Och en skifwa war öfwer stenen, fjorton alnar lång, och fjorton alnar bred i fyrkant, och en list gick der allt omkring, en half aln bred, och dess botten war en aln hög, och dess trappor woro öster ut.
Grt.: Och den öfwersta afsatsen war 14 alnar lång och 14 alnar bred i fyrkant och en list gick der allt omkring, en half aln bred o. s. w. Foten war en aln hög, en fyrkant 16 alnar på hwardera sidan. Den andra afdelningen war en fyrkant, 2 alnar hög, 14 alnar på hwardera sidan, och den tredje eller öfwersta afdelningen war en fyrkant 4 alnar hög, 12 alnar på hwardera sidan, och wid öfwersta kanten en framskjutande, uppstående kopparkrans, som skulle hindra offerköttet och bränder ifrån att falla ned, samt horn eller uppskjutande prydnader i de fyra hörnen.
_640.jpg&oldid=346323){kind=link}