| 544 | David sörjer Saul. | 2 Samuels Bok. | Cap. 1. |
lif och död. Den unge Amalekitens fader war bosatt i Juda land och war troligen en af dem, som Saul emot Guds befallning hade skonat. Om nu Saul just af en Amalekits hand fick sitt sista dödsstyng, så låg äfwen häruti en märkwärdig skickelse, som wisar, huru förunderligt sammanhanget ofta uppenbarar sig emellan en synd och straff, mellan menniskors öfwerträdelser och Herrans domar.
17. Och David klagade denna klagan öfwer Saul och Jonathan hans son;
Utom folket i Jabes, 1 Sam. 31: 11, och Sauls närmaste anhörige, funnos knappt några i folket, som af uppriktig kärlek sörjde öfer den fallne konungens olycka, och kanske ingen så djupt, som den ädle David, hwilken så länge warit ett föremål för Sauls hat och förföljelse.
18. Och befallde att man skulle lära Juda barn bågen: si, det är skrifwet uti den redliges bok;* *Jos. 10: 13.
Den klagosång, som här följer, hwilken David qwad öfwer Saul och Jonathan, kallades bågen eller bågsången, och blef en stående krigssång, isynnerhet för bågskyttarne i hären. Den Redliges bok, se Jos. 10: 13, innehöll således en samling af de märkwärdigaste händelser.
19. De ädlaste i Israel äro slagne på dina berg; huru äro de hjeltar fallne!
Så börjar denna märkwärdiga sång, som är en af de allra skönaste, hwilka någonsin slutit ur ett af kärlek genomglödgat hjerta. David sjunger ingen glädjesång öfwer sin fiendes död, han fröjdar sig icke deröfwer, utan han sörjer, han minnes ingenting ondt om Saul, han minnes endast det, som en gång war ädelt och godt. Nu har David glömt sina faror, sina sorger, sina bekymmer och huru han blifwit jagad såsom stengetterna på bergen.
20. Bebåder det icke i Gath; förkunner det icke på gatorna i Askelon; på det att de Philisteers döttrar sig icke fröjda skola, att de oomskurnas döttrar icke glädjas skola.* *Mich. 1: 10.
Det war brukligt, att unga qwinnor firade sitt folks seger öfwer fienderna med dans och fröjdesånger.
21. I Gilboa berg, komme på eder hwarken dagg eller regn, icke heller ware åkrar, der häfoffer af kommer; förty der är de hjeltars fröjd afslagen; Sauls sköld, likasom han icke hade warit smord med olja.
Den fromme sångarne uppmanar sjelfwa naturen att deltaga i sorgen öfwer Sauls död och att tillbakahålla fruktbarhetens wälsignelse från Gilboa berg, der den med helig olja smorda konungen hade funnit en neslig död. Se Job 3: 3–9. Jer. 20: 14–16.
22. Jonathans båge felade icke, och Sauls swärd kom aldrig fåfängt igen ifrån de slagnas blod och ifrån de hjeltars fetma.* *1 Sam. 14: 6, 47.
23. Saul och Jonathan, ljuflige och täcke, medan de lefde, äro också icke åtskilde i döden: raskare än örnar och starkare än lejon.
Så berömmer David icke blott sin fallne wän Jonathan, utan äfwen sin förföljare Saul. Se Matth. 5: 44–48.
24. I Israels döttrar, gråter öfwer Saul, den eder klädde med rosenfärg i kräselighet och prydde eder med gyldene klenoder på edra kläder.
Af krigsbytet hade Saul utdelat icke blott egodelar åt männerna, utan purpurkläder och gyldene smycken åt qwinnorna, såsom en konungslig fader åt sina döttrar. Saul war i sina bättre dagar ädelmodig och frikostig och en utmärkt hjelte. I kräselighet: kosteligen.
25. Huru äro de hjeltar så fallne i striden! Jonathan är slagen på dina högar.
26. Jag sörjer om dig, min broder Jonathan: du hafwer warit mig mycket kär; din kärlek war mig närmare än qwinnokärlek.
Närmare än qwinnokärlek, d. ä.: högre än den kärlek, som qwinnor hafwa till sina män och sina barn.
På många ställen i den Heliga skrift framställes David såsom en förebild af den Israels Konung, som utlofwad war, nemligen af Messias, den andlelige konungen. Saul deremot kan anses såsom en träffande bild af allt det werldsliga herrawälde, som under otrons och affallets tider förföljer Christi kyrka och hafwer makten i händerna till dess HErrans stund är kommen att taga denna makt tillbaka och gifwa riket åt den konung, som är insatt af ewighet och dertill för länge sedan med den högsta konungsliga smörjelsen inwigd, såsom Davids blef delaktig af smörjelsen långt förr än han kom på thronen. Och han måste uthärda en lång wäntetid, en tid af outsägliga faror, swåra förföljelser, djupa bedröfwelser och många slags pröfningar och lidanden. Såsom David icke war utan fel, så är icke heller Christi kyrka, som är Hans andeliga kropp, utan fel; men den uppfostras och tuktas strängt under Herrans styrelse i lidandets skola, den upplyses och ledes af Herrans Ande och får alltid ångra och begråta sina fel och sjunga botpsalmer såsom David. Såsom David med kärlek, mildhet och tålamod öfwerlämnade sig i Herrans hand och förtröstade på Hans hjelp, så måste Christi församling, som också är bestämd till ett härligt konungarike, förbida Herran och aldrig bjuda till att lyfta swärdet eller armen emot Sauls swärd. Saul skall bringas på fall genom sitt eget affall ifrån Gud och ändtligen genom Philisteerna, men omkomma genom sitt eget swärd. Lyfter någon sitt swärd emot Saul, så är det en Philistee eller en Amalekit, som snart måste sjelf genom swärd förgås.
27. Huru äro de hjeltar fallne, och wapnen borta blifne!
_554.jpg&oldid=343524){kind=link}