Första Esra Bok.

Inledning.

Esra Bok har sitt namn af sin författare, som war presten Esra. Ersa betyder hjelp, och han war en stor hjelp för sitt folk. Han lefde först bland de Judar, som qwarblefwo i den Babyloniska fångenskapen, då Judarne fingo tillåtelse af konung Cyrus att återwända till sitt fädernesland. Blott en del af Judarne begagnade denna tillåtelse i Cyri tid. Detta återtåg och de wigtigaste händelser, som sedan tilldrogo sig bland Judafolket, äro i denna bok upptecknade, tillika med återtåget under Esra sjelf med ett annat antal af Judar omkring 80 år efter det första återtåget. Boken omfattar alltså en tidsrymd af omkring 80 år, ifrån den tid Cyrus utfärdade påbudet om Judarnes återwändande år 536 före Christi födelse till den wigtiga reformationen år 456 före Christi födelse. Boken kan således delas i twå hufwuddelar, neml. 1) Judarenes återtåg till Judalandet och templets uppbyggande, cap. 1–6, och 2) presten Esra tåg till Jerusalem och hans reformation, eller förbättring både i gudstjenstens inrättning och i folkets tänkesätt och seder enligt Mose lag, cap. 7–10. Esra bok är alltså en fortsättning af Judafolkets historiska böcker och är oumbärlig, såsom den enda tillförlitliga underrättelse wi hafwa om hela den tid, hwarom denna bok handlar. Den wisar oss, huru förunderligen Herren wakar öfwer sitt folk och tänker på sina löften, äfwen då det för menniskors ögon synes, såsom om icke blott dessa löftens glans skulle fördunklas, utan hela hans Hans riksplan omintetgöras, såsom det syntes hafwa skett, då Judalandet ödelades, Jerusalem förstördes, templet uppbrändes och folket förskingrades såsom fattiga fångar i främmande länder. Sådan är Guds underbara styrelse i sitt rike, att det stundom undergår en skenbar död och omintetgörelse för att sedan uppstå med föryngrade krafter. Så war den Babyloniska fångenskapen för Juda rike liksom en graf, hwarifrån det föryngradt uppstod och under Guds styrelse utwecklade sig på ett annat sätt, till dess att werldens Frälsare hade synligen fullbordat sin höga kallelse på jorden, hwarefter folket åter förskingrades i en ny fångenskap, som ännu räcker. Men äfwen denna skall, enligt prophtiorna, upphöra och Israels återupptagelse blifwa lif ifrån de döda. Rom. 11: 15.

1. Capitel.

Cores tillåtelse. Sesbazars resa.

Uti första året Cores, konungens i Persien, på det fullkomnas skulle HERrans ord,* taladt igenom Jeremia mun, uppwäckte HERren Cores anda, konungens i Persien, att han lät utropa i allt sitt rike och igenom skrifwelse,† och säga: *Jer. 25: 12; cap. 29: 10. †2 Chrön. 36: 22.

De 70 åren hwarom propheten Jeremia hade talat, Jer. 25: 12, woro nu tilländalupne, och Herren glömde icke sitt löfte. Den märkwärdige konungen Cyrus, som war bestämd till det redskap, hwarigenom detta löfte skulle fullbordas, hade redan långt förut blifwit omtalad af propheten Esaia och stod just nu på den bestämda tiden på werldens stora skådeplats såsom den ypperste hjelten, genom hwilken Herren wille krossa sina fienders makt, underkufwa det Babyloniska riket och befria Judarne från fångenskapen. Den Högstes högra hand kan allting förwandla. Ps. 77: 11.

2. Detta säger Cores, konungen i Persien: HERren Gud i himmelen hafwer gifwit mig alla riken i landen, och hafwer befallt mig bygga sig ett hus i Jerusalem i Juda.

Cyrus war en hedning, men man kan af hans tal och gerningar finna, att han genom Judafolket och i synnerhet genom den store propheten Daniel hade fått kunskap om den sanne Guden, och att han war öppen för sanningen, så att han wille lyda den högste Konungens uppenbareler. Utan twifwel blef han af propheten Daniel underwisad om Esaias prophetia, Es. 45, och denna uppenbarelse war för honom