Den här sidan har korrekturlästs
60.
Jenfallugt Glam, | Å Bröllops-Kram, | Ur jen Rospiggis Språk-Låda: | Yppna | När | Bokhållaren i Högtlofli Kungli Cammar-Collego | Herrbörne å Hygackta | herr | ERIC CHRISTIAN | GOLLSTEN, | Mä Sän | Dygdblancke å Såfternerlige Fästmö | Jåmfru ANNA MAIJA | SWART, | Ti jen omycki omståtli å mä jen Storan Hoop krus- | kramaserli, eller Stor-Folcks tälsammans skåckande upfyld Gaäss- | bös Sahl, genom jet alt för artut Ächtenskaps-Band fastknöts, | Fastknippades å Sammanwigdes uti Stocklom den 6te dan i | Hömån, på Åhrtale Sjöttå hundra tretti twå. | Åf | Pehr Hansså | Jfrå Grisberg i Närtu Sochn. || Plänta mä Bokstyddil.
PÅ dä at ingin må mäg wräka hä i näså,
Som jag så Bonfatt wor ell full å gäln i bläså,
At jag, som häfli Fölck, ei wiste krökia rygg,
När jag tä Samqwäm går å håll mäg då rätt snygg.
Som jag så Bonfatt wor ell full å gäln i bläså,
At jag, som häfli Fölck, ei wiste krökia rygg,
När jag tä Samqwäm går å håll mäg då rätt snygg.
Så skä jag ginist tä å krysta fram Gus frädder,
Sen ber jag mä kunsion, fast jag ei Giäsbös klädder,
Törs på jen twist slinck mä ä komma ti Jehrt Lag;
Dock jag ei busen ä, fast jag ei giör behag.
Sen ber jag mä kunsion, fast jag ei Giäsbös klädder,
Törs på jen twist slinck mä ä komma ti Jehrt Lag;
Dock jag ei busen ä, fast jag ei giör behag.
Nij skolen wätta först, hä ä int gött försaka,
Så mångahandrå rart, som Bon får sällan smaka,
Sen finge Gummå lymt tåf hä jag budin watt,
Å neka, fäck jag ei kryp tälla mer nån natt,
Så mångahandrå rart, som Bon får sällan smaka,
Sen finge Gummå lymt tåf hä jag budin watt,
Å neka, fäck jag ei kryp tälla mer nån natt,
Å om jag fräga får, lär ei stor granlåt löpa
Uppå jen Bonda, när han ska tä Stan å köpa
Täl Antid’n, som jag nu, å så åt Slåth-Kallas,
Bå jett å ana, på han mått ei wara fnas.
Uppå jen Bonda, när han ska tä Stan å köpa
Täl Antid’n, som jag nu, å så åt Slåth-Kallas,
Bå jett å ana, på han mått ei wara fnas.
Dess uta wa hä minst, som låg uti mätt Sinne,
När jag for hiemma frå at ymsa om rent linne
Tä Gässbös, som dij plä; ty Gässbö kom för mäg,
Så oknut å långt bört, som hundra mijlar wäg.
När jag for hiemma frå at ymsa om rent linne
Tä Gässbös, som dij plä; ty Gässbö kom för mäg,
Så oknut å långt bört, som hundra mijlar wäg.
Men ha jag wätta at hä kummi på den Bogin,
Skull jag wäl Giättra all ha låcka utur Skogin,
Å inte då som nu, så tomhändt kummi fram,
Samt uta Hälldas-Råck; som ä jen snöpli skam;
Skull jag wäl Giättra all ha låcka utur Skogin,
Å inte då som nu, så tomhändt kummi fram,
Samt uta Hälldas-Råck; som ä jen snöpli skam;
Dock Skiäggi jag likwäl på bästa wise putza,
At hä stog på kapörr, när jag långt från mäg stutza
Fäck Herr Bokhållarn sij, som just ohappans war;
Än Han tåf gammalt tänck! strast känsel på mäg drar.
At hä stog på kapörr, när jag långt från mäg stutza
Fäck Herr Bokhållarn sij, som just ohappans war;
Än Han tåf gammalt tänck! strast känsel på mäg drar.
Å fast jag på nån ti, sen Han tä Lifflan reste,
Ell hwärt hä då bar på, jag såg Han mycki fäste,
Jnt råkt’n, tro mäg fritt, fast Han ha mycki sidt,
Han sen då icki jens solgrand högfiälog blitt.
Ell hwärt hä då bar på, jag såg Han mycki fäste,
Jnt råkt’n, tro mäg fritt, fast Han ha mycki sidt,
Han sen då icki jens solgrand högfiälog blitt.
Han tog mäg så i hand å spöl mäg täl mä älfwar,
Om jag, som alti för, had’ nu och in når kälfwar,
Lambongar, Griser, Får, föruta smått kramas,
Hwarom Ränkjärngar plä mä Bon wäl kunna tas.
Om jag, som alti för, had’ nu och in når kälfwar,
Lambongar, Griser, Får, föruta smått kramas,
Hwarom Ränkjärngar plä mä Bon wäl kunna tas.
Ty sa Han: nu ä hä för mäg så wida kumme,
J Morrå ska jag sta tä wägs å stå Brukumme,
J pannå ska du tro män Swärmor pyntar täl,
Har du hwa jag ha sagt, Hon gier däg wäl gött skiäl.
J Morrå ska jag sta tä wägs å stå Brukumme,
J pannå ska du tro män Swärmor pyntar täl,
Har du hwa jag ha sagt, Hon gier däg wäl gött skiäl.
Hä wa Hans mening hä; men jag begynte bucka,
Å be, ja fnös å gret, i härm å illskå sucka;
Jag wart så flat, som nån skul släiji mäg i mun,
Mä jen watt-skopå full, jag skiämdes som jen Hun.
Å be, ja fnös å gret, i härm å illskå sucka;
Jag wart så flat, som nån skul släiji mäg i mun,
Mä jen watt-skopå full, jag skiämdes som jen Hun.
